Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under juni 2007

Av Bengt - 30 juni 2007 12:34


Har inget blivit bättre i psykvården?


Tydligen har inget blivit bättre blir mitt svar! Varje dag är det nu något om psykvården. Jag lyssnar på reportage och samtal om den slutna vården.

Jag har ju skrivit långa stycken om min egen tid som mentalskötare. Berättelse om hur det var då och det var ju inget vidare för patienterna och före min tid ännu värre! Men är det verkligen bättre i dag?

 Vad man nu hör så tycks tiden stått still och det finns fortfarande sådana människor jag talat om inom psykvården.

Nu undrar jag om de som styr fortfarande skyddar de som bär sig illa åt. Det låter så!

Kan man fortfarande få sparken när man protesterar mot elakheter och övergrepp?

 Blir man fortfarande trakasserad  m.m när man bryter mot den kutym som råder på en dålig avdelning. När man då vill vara till hjälp istället för en sadistisk vakttyp får höra vad man är för en? Är det fortfarande så?

Var man tröstande och förstående mot en kvinnlig patient så fick man beskyllning at ha andra baktankar! Var man det mot en mannlig så var man bög!
Nu ställer jag frågan en gång till, är det annorlunda i dag? Som jag förstått så är det inte det!
Vidare kan man sitta inlåst i åratal trotts att man är tillräckligt frisk för normalt liv. Dessutom bli mördad inne där man är inlåst med vårdare som ska se till en. De satt väl och spelade kort i någon vrå!


Går en ungdomsledarutbildning: Klicka här! 

Börjar på folkhögskola:Klicka här

Av Bengt - 29 juni 2007 13:43

Kära besökare det går inte få fart  på smedjan i dag.
Hur mycket jag än använder blåsbälgen så tar det sig inte riktigt.
Järnen blir bara krokigt och fel. Det regnar in genom taket där det blivit ett stort hål.
Dörren hänger snett och står och slår. Ryker gör det också så tårarna bara rinner.
Nej vi struntar i smideriet  idag och hoppas det går lite bättre en annan dag före min semester!
Men jag hoppas ni alla mår bra så kanske vi ses i morgon!

Av Bengt - 28 juni 2007 11:19

Stulen barndom!


Har kopierat en berättelse i ”Metro” som jag ville min smedjebesökare skulle få ta del av.


Men jag får inte in den i bloggen. Ska här försöka göra lite utdrag ur den.
Det rör sig om en 55-årig man som när han var åtta år placerades på barnhem och foster hem.
Enda orsaken till detta var att hans föräldrar var fattiga! Hans andra två syskon placerades på  samma sett. Men dem gick de inte så bra för. De dog av knarkmissbruk.
Det berättas om hur han utnyttjades sexuellt och som slavarbete.

När han var 13 år skickades han långt bort till ett fosterhem.

Fostermamman ville inte han skulle gå  i skolan, utan behövdes som arbetskraft i skogen. Då erbjöd sig barnavårdsnämnden att skriva att han var psykiskt sjuk. Viket de också gjorde! Nu stämmer han staten för en stulen barndom.
Det ska bli intressant att veta hur det går. Hoppas man får veta det. Det är hans möjlighet att få upprättelse för sitt lidande säger han. Det han saknar mest är att han inte fick gå i skola!
Detta är ju inte lika bra som berättelsen men jag ville ändå smida detta i min smedja!
Hoppas det givit lite tankar hos mina besökare och hjälpt honom att få det mer känt, som han givetvis vill!

Av Bengt - 27 juni 2007 12:03


Den nya regeringen!


Det var inte längesen vi valde ny regering. Nej jag var inte med och gjorde det,men alla de andra av Sveriges majoritet!
Valet föregicks ju om kampanjer, valtal propaganda och debatter om hur det skulle bli om det eller det partiet fick vara med att regera! Det fanns ju fyra partier som gemensamt skulle bilda regering tillsammans om de vann valet. Vilka de gjorde!
Men vad var de sa som var huvudtemat för att vinna valet? Jo se till att alla sjukskrivna fuskare skulle straffas ekonomiskt och oförskylda sjuka skulle tvingas arbeta tills de stupar!
Att den som inte hade förmåga att få ett nytt arbete eller aldrig hade kunnat få något måste straffas för denna syndighet. Ja majoriteten av svenska röstberättiga folket sa ju att de ville ha det så! Då får det också bli så enl. vårt demokratiska system.
Men om nu denna heliga allians hade sagt så här i stället, när de framträdde och inte hålla på att tala om hur de värnade om den lille arbetaren:
"När vi får regera ska vi se till att allas våra gemensamma tillgångar som går så bra med vinst."
En vinst som kan göra lägre skatter som var allians huvudtema förutom vad tidare nämnts. Sagt:
En vinst som kan hjälpa till att bevara tryggheten för ofrivillig arbetslöshet eller sjukskrivning och pensionering. Tillgångarna som är VÅRA ALLAS som systembolag, gruvdrift etc, etc.!
Att de skulle säljas ut till kapitalister för en spottstyver som skulle gör feta vinster på det!
Det spelar ingen roll om det blir amerikanare eller andra som kommer till att äga Sverige!"

Hade de nu sagt detta tydligt och klart i sina valtal och debatter! Hur många skulle då röstat på dem tro? Skulle DU gjort det? Givetvis om du är tillräkligt förmögen eller kaptialist eller en som bara tänker på sig själv!
Alltså anser jag med det de nu gör har visat vilka de verkligen är. Visat hur de kan bedra majoriteten av svenska folket!
Genom att inte ha talat klartext i detta har de ej heller fått bemyndigande att sälja ut vad JAG och svenska folket är ägare till!
Vissa länder kan straffa maktmissbruk! Det skulle vi också instiftat i Svensk lag!
För jag anser vad borgarna nu gör med våra tillgångar är det bedrägeri mot mig och er andra som också anser att de säljer ut det som är vårt!
Nu hinner de ju göra detta innan nästa val. Men Svenska folk tänk er för  vid nästa val, glöm inte detta bedrägeri!

Av Bengt - 26 juni 2007 12:19

Slaven under cigaretternas ok!



Det var en tid man skulle vara riktigt tuff inför sin jämnåriga. Man ville vara en Allan Ladd
eller någon annan tuff hjälte med en cigarett fräckt hängande snett ut i ena mungipan. Flott knäppte iväg fimpen med ett finger eller lät den tufft falla mot marken.
Man tränade att kunna dra riktigt djupa halsbloss utan att hosta och se ut att njuta i fullaste drag. Man lärde sig göra rökringar och blåsa ut röken genom näsan. Då var man 11 -12 år! Man kunde köpa lösa cigaretter styckvis i tobaksaffären strax utanför skolan.
Så kom man på sjön efter några år. Där kostade cigaretterna nästan ingenting och jag undrar om det fans en enda sjöman som inte rökte. Jag träffade då aldrig någon. Det var inte lite man rökte heller! 
Det skulle på den tiden också vara nyttigt att röka hävdade reklamen! Det fans en sång som uppmanade en att ta en cigarett och bli lugn och harmonisk m.m .
Så blev jag en riktigt inbiten nikotinist!  Jag kom upp i tre paket (20 x 3 st.) per dygn. Det var de starkaste cigaretterna utan filter jag rökte.
Jag vill säga att jag var riktigt ”förbannad”  på cigaretterna. Jag var inte beroende  av sprit, var fri och livlig för övrigt, inte blyg, inte rädd för att prata med folk, rättare sagt jag hade väl inga direkt hämningar. Förbannelsen bestod i att jag var än dock en slav. Jag styrde inte över cigaretterna. De var de som styrde över mig! Var jag utan cigaretter så gick man helt hispig genom alla fickor sökande efter en endaste liten fimp. Man kunde gå mil om bilen var på verkstad  när sista fimpen var slut, för att få tag i cigaretter! Satt man i trevligt sällskap och åt var man tvungen att lämna sällskapet för att ta sig en cigg. !
Jag hade en önskan att cigaretter skulle vara förbjudna för då hade man ju inget val än vara utan dem!
Är det någon som sett en rökares lungor och ett barns? Jag har gjort det! Ett barns lunga är ljus och slät ser riktigt vacker ut. Tänk er då en sån där tvättsvamp med hål i som man kan måla väggar med. Tänk er den doppad i gammal använd olja. Just så ser en gammal rökares lungor ut!
Så en dag bestämde jag mig för att sluta röka p.g av min dåvarande sambos tjatande på mig.
Åkte till en akupunktör och hypnotisör som skulle bota mig från rökningen. Fick ett par kulor i öronen som jag skulle gnida på när jag blev röksugen. Var och drack kaffe på ett fint kafé.
Men där kunde jag inte sitta still och dricka upp kaffet. Var ute och sprang på gatorna. in och ut i affärer utan att kunna handla något. Det blev en natt med vånda.  Kom till arbetet nästa dags eftermiddag.  Dörrarna till medicinskåpet hade fack/hyllor med medicinburkar. Så står jag så och delar upp medicin.
Plötsligt så ser jag på översta hyllan en hel rad med cigarettpaket! Nej nu hade jag blivit helt tokig också, det fans bara en sak att göra! Gå och köpa ett paket cigaretter och få ta sig ett riktigt rejält bloss!  OOH, så underbart gott!
Men jag ville ju för allt i världen bli fri från slaveriet! Hur skulle nu detta gå till?
Jag gjorde upp en egen plan som jag följde.
Det första jag gjorde varat gå över till filter cigaretter.  Försökte minska på förbrukningen pö om pö och på mkt lång sikt som gick så där skaplig och bättre mot slutet!Förbjöd mig själv successivt att inte få röka var som helst. Först var det sovrummet, sen köket och till sist inomhus.
Jag hade nästan två mil till arbetet och dit brukade det gå åt tre ciggisar förutom de två jag rökt innan jag satt mig i bilen. Framme vid arbetet måste jag ta mig en tagg innan jag började arbeta.

 Nästa mål var att inte få röka i bilen. OK det lyckades med stor möda.
Nästa steg var att minska på styrkan efter hand till de minsta och svagaste cigaretterna. Gick också bra! Alltså jag fick inte röka i bilen så då bestämde jag att jag måste ha kört minst så lång sträcka innan jag fick stanna och röka. Den sträckan fick utökas efter hand. Klarade det också rätt bra. Så fick jag lära mig att släcka cigaretten innan den var färdigrökt och dela upp den på två gånger. T.o.m tre gånger!
Jag åkte till Tännes i Härjedalen varje vinter, den lilla staden med Sveriges högst belägna kyrka över havet. Jag märke att när jag var där var icke rökbehovet så stort som i vanliga fall.
I slalombacken rökte jag inte alls utan bara de gånger jag fikade.
Så en dag sa jag till mig själv: ”Nästa gång jag kommer till fjällen ska jag sluta och röka”! Detta talade jag inte om för någon. Tänk om jag inte klarade av det!
Jag kom till Tännes Där man bor i underbara stugor och hyrde varje år genom arbetet en vecka. Några mil bort ligger Ramunberget vilket jag tycker har de bästa backarna där omkring. När så den veckan var gången så sista natten hade jag en halv cigarett kvar till morgonen. Den halva rökte jag så halva på och sparde resten. Samt ett oöppnat paket!
Packade bilen för hemfärd. Med motorn igång stod jag utanför bilen och rökte den lilla fimp jag hade kvar. Detta den 8:de februari  kl. 10.30  år 1992! Släckte den och satte mig i bilen och körde mot hemmet i Borås.
Det var de sista bloss jag tagit. Fast ännu ibland kan jag känna ett vist sug, men jag är fri och inte längre någon slav under något ting!
Jag talade inte om på arbetet att jag slutat röka. Men inte långt efter märkte de ju det.
Jag tror hela sjukhuset talade om att Bengt slutat röka vilket ingen kunde tro på att jag skulle lyckas med!
Jag brukar säga till rökarna som vill sluta: ”Kunde jag sluta så kan vem som helst göra det!”

Av Bengt - 25 juni 2007 12:57

Hoppas  ni haft en underbar midsommarhelg. Ätit och druckit gott med glala vänner!


Kock berättelsen från början, klicka här!


Så slutade jag återigen på hotell Öresund. Gifte mig, fick underbara barn då var det så gott som slut med kockarbetet.

Som sagt jag hade ju tagit körkort och älskade att köra bil så varför inte förena den  kärleken med att också tjäna mitt uppehälle med det. Sagt och gjort, jag slutade som kock för ett tag och sökte arbete som chaufför.
Jag fick mitt första chaufförsarbete hos ett kol och koksbolag. Då var man svart när man var färdig med arbetet för dagen. Tungt var det också att bära kolkorgarna som rymde en hektoliter. Koksen var mkt lättare. Som chaufför hade man alltid en hjälpbärare med sig.
Chauffören hade fast lön men hjälpbäraren hade betalt efter antal korgar vi körde ut.
Det fanns en viss sorts kol som var speciellt tung. Den vägde 125 kg. Själv vägde jag inte mer än 59 kg.. Vi hade ett ställe som skulle ha 2 hektoliter sådan kol. Det var till ett ställe en våning upp. På hälften av trapporna upp fanns ett fönster med en stor avsats. Där satte jag ner korgen för att pusta ett slag. Det skulle jag aldrig ha gjort. Vilket helsike det var att ta upp korgen resten av vägen. Nere i bilen när jag skulle köra så skakade benen så det tog en tid innan jag kunde köra igen. Senare när vi satt och fikade på kolupplaget berättade om detta tillfälle för de andra vana gubbarna.  Då skrattade de åt mig och sa att medhjälparen hade drivit med mig. Det skulle ha gått till på följande sätt. Att en bar upp två korgar till hälften och den andre tog upp dem resterande sträckan. Det hade inte varit hälften så svårt.
Om ni hade varit i Helsingborg på den tiden skulle ni haft möjlighet att en liten svarting sopa och skyffla upp kol från gatan i en mängd korgar. Det var nämligen så att jag hade varit slarvig med att surra fast lasten ordentlig. Korgarna var lastade i två lager på varandra. Så i en sväng for allt av bilflaket.
Sen körde jag långtradare för kooperativa konsum ”Svea” som mina föräldrar en gång var med och bildade. Det fick de offra mkt för så fattiga som de var. Det bildades för att arbetaren skulle slippa att bli utsugna av pengahungriga affärsmän. Men vad blev det av det. Jo nu sitter det en massa direktörer och smörjer kråset på de lurade husmödrarnas bekostnad.
Att jag fick köra långtradare på mitt vanliga körkort berodde på den tidens lagar att körde man bara till sina egna affärer o.d så var det inte betald körning så fick man det. Nu har jag körkort som jag får köra tung trafik med.
Då fans inte en massa hjälpmedel vid på och avlastning som i  dag. Då fick man lägga mjöl, socker och annat fyllda säckar på ryggen.
Så körde jag för en firma ”Järn och stål” Hade en lastbil som hade en osynkroniserad växellåda. Vilket innebär att man måste dubbeltrampa på frikopplingen och få samma hatighet med gasen som axeln till växelkuggarna har. Det var en sliten bil så ibland när man skulle växla fick man sätta upp foten på växelspaken och sparka in en annan växel.
Bilen hade en lucka i taket man fick kliva in och ut genom när man lastade armeringsjärn för de lades vid sidan på bilen i avsedda stag fram och bak och som då blockerade dörrarna.
När man körde plåt som täckte hela flaket och var en tio cm tjocka och skulle lasta av dem.
Så bände man upp   en glipa och la in ett par stålkulor under plåten. Sen behövde man bara knuffa lite på plåten så rutschade plåten av. Kockade lite mer. Vikarierade som köksmästare på statshotellet i Höganäs. Var lite chaufför och så började jag på S:ta Marie, vilket jag redan berättat.

Av Bengt - 21 juni 2007 17:26

Önskar alla smedjebesökare en trevlig midsommar med detta smidet!


I Helsingborg min barndoms stad, så kan midsommar firas så här:
Man vandra genom skogen i en alle´ till Fredriksdal där Sveriges vackraste majstång finns!
Dansar ringlekar, vuxna som barn till fioler tre. Sen går många till olika kollenilotter och dansar på deras hemmabyggda dansbanor både vals och foxtrot m.m . Vid midnatt vandras det från olika håll genom skogen hörande näktergalens sång,  till slutmålet som är paviljongen mellan bokarna i Pålsjöskog.
Där äts det sill och potatis och jordgubbar till dragspelsmusiken. Där blir många snappsar tagna. Så pass många att en del sussar gott i gräset! Vid  sju snåret går färden hem till en välbehövlig sömn i sängen! 

Av Bengt - 21 juni 2007 13:56

Ett par smiden till innan sommar-stängning!


Åter till Landskrona.


Som sagt var jag trivdes i denna stad med dess charm och vackra flickor. Det fans en sjuksköterskeskola där också vilket var trevligt för där gick bara flickor. Det fanns också en kanal i Kristianstad och för att komma till skolan måste man gå över en bro.
En dag inte så lång tid efter överfallet mötte jag den rödhårige killen på bron. Då tänkte jag att jag skulle få slut på att bli påhoppad fler gånger. Så jag fick tag i honom och gav honom en rejäl omgång så han hade säkert lika ont som jag efter överfallet i flera dar. Så sa jag till honom: "Ni kan komma och prygla mig när ni är flera stycken vilket jag nog ska stå ut med.Men hälsa dina kompisar att när jag får tag i er en och en ska ni få minst lika mycket stryk som du nu fått och då är det frågan om ni står ut med det!" Efter den gången fick jag vara ifred!


Men så var det den där skolan. En gång när jag smugit mig med en flicka in på skolan och upp på hennes rum så plötsligt kom rektorn in genom dörren utan att ha knackat. Vilken utskällning vi fick bägge två. Hon undrade hur jag vågade komma in på skolan och flickan att ha pojkbesök på rummet. I vanliga fall berättade sen flickan att hon skulle ha blivit reglerad. Men av visa omständigheter och hon var en mycket duktig elev så blev hon inte det.
En gång när jag tog en flicka med hem i min lilla lya,(detta är inget för pryda kvinnor, för då kan ni hoppa över det!) När hon klädde av sig blev jag faktiskt förskräckt, hade aldrig sett något liknande.

Efter det jag började arbeta i sjukvården, så skulle det inte varit något jag upplevt som konstigt. Men nu var så ung och helt oförbredd på dylikt. Jag bad henne klä på sig igen och gå hem! Ni väntar nu på varför eller hur? Jo, där hängde/stod ut en penis stor som en mindre prinskorv!
Nu kan ni som är pryda läsa igen!
Så blev jag arton år. Tog körkort. När det gäller att avlägga prov så kan man inte vara mer hispig än vad jag är. Men när det gäller körkortsprovet så kan man inte vara självsäkrare än vad jag var. Jag hade lärt mig att köra bil innan jag var arton år på olika sätt. Det var en sak
jag fattade lätt. Hade läst in KAK:s brevkurs och erhållit diplom därifrån. Så mitt körkort kostade mig bara ett fotografi och stämplarna i körkortet! Privatlister var inte puppolära hos uppkörningsingenjören. När de andra fick en fråga, så fick jag nästa. Alltså blev det dubbelt så många frågor till mig. Skriftliga körkortsprov fans inte på den tiden! Vid själva uppkörningen med bil försökte ingenjören lura mig att köra in på en enkelriktad gata. Något de inte får göra i dagens uppkörningsprov. Jag stannade bilen och sa: "Om ingenjören vill att vi ska köra in i den gatan härifrån så får vi allt byta plats!” Ingenjören blev lite sur för han ville kugga mig. Men han godkände mig och jag fick mitt körkort!
Nu har jag inte mer att berätta om Kristianstad. Mer än att jag fick lite stadigare sällskap
Med en flicka, fel att säga flicka utan en kvinna som var flera år äldre än jag. Av vissa omständigheter var jag tvungen att fly från henne då hon var bortrest. Jag slutade fort på
Frimurarhotellet och började att arbeta på Hotell Öresund igen i Landskrona.
Träffade en vacker, underbar ung kvinna som jag förlovade mig med och efter ett års förlovning gifte mig med. En kvinna som skänkt mig det bästa man kan få och ha i livet!
Den gåvan har ni ju upplevt i bloggandet hos Trolltyget!

Forts. Klicka här!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards