Direktlänk till inlägg 7 juni 2007
Avslutning på denna skoltid, sen blev det sjuksköterske utbildn.!
Så ska jag avluta denna tid på folkhögskolan. Ge förklaringen varför jag kunde komma in på sjuksköterskeskolan.
Då jag sedan jag började arbeta på mentalsjukhus hade jag ju läst många böcker i psykologi, psykiatri och sociologi, så allt som kunde beröra det ämnet var ju enkelt för mig. Vad det gällde fysik som jag fick premie förra året hade jag mkt kunskap i genom vad min fader hade lärt mig, så det var också lätt. Mattematik hade jag ju fått dåligt betyg i. Men det berodde inte alls på att jag var dålig i det ämnet utan tvärt om. Men mina dåliga betyg berodde faktiskt på politik. Min släkt var med i motståndsrörelser mot nationalsocialismen. De flesta lärarna var nazister! Historia och kristendom var ett ämne som jag kunde i folkskolan men inte årtal och kungsföljder o.d . Här behövde jag inte riskera att få av rottingen för mina svar i de ämnena, så det var mycket lättare att lära sig mer i detta. Jag hade ju också min ungdomsledarutbildning som det fans kunskaper jag också hade nytta av.
Alltså utan att veta om det så hade jag ändå rätt mycket kunskap när jag började på denna skola. Stavning och satsindelning hade jag svårt för. Jag har upptäckt att jag är nog lite dyslektiker. Att sätta punkt och kommatecken på rätt ställe lär jag mig nog aldrig riktigt, vilket väl har märkts i mitt smidande. Det är en psykologisk grej för i folkskolan för var gång det var fel som ex. ett komma fattades så fick jag en näsknäpp av ett stort finger! Har svårt att stava rätt på e eller ä, beroende på att min far var en riktig skåning och min mor norrländska. Men skriva kan jag nog rätt bra eller vad tycker ni?
Jag pluggade som bara den vid sidan om allt roligt jag ändå hade på denna skola.
Jag var ofta med att spela teater vilket också var ett kunskapsinhämtande. En gång hade vi en föreställning som skulle gestalta vad som hänt under årens lopp som skolan hade funnits. Då jag hade visat vad jag kunde rörande dans så fick jag göra inslag vid den tiden det då just handlade om. Som spela Fred Astaire och steppa m.m dansa jitterbugg o.s.v .
Vi hade morgonsamling varje morgon då lärarna antingen berättade en nyhetshändelse eller läste en dikt, ja vad som helst. En dag i början av det året kilade jag in till rektorn och undrade varför det bara var lärarna som höll morgonsamling och inte vi elever. Han stod tyst en stund och funderade och sa: ”Ja varför inte? Det skulle nog vara bra om eleverna kunde hålla morgonsamling. Vill och kan du hålla i en?” ”Jo, det kan jag väl, det skulle vara roligt”
svarade jag! Och så kom vi överens om en dag jag skulle hålla en morgonsamling.
Jag ritade en stor garnhärva i ett enda trassel och höll en morgonsamling om hur livet kunde te sig. Efter det var också eleverna med och höll morgonsamlingar!
Nu har jag inte så mycket mer för er intressant att berätta där allt annat får vara mina hemligheter från denna skoltid.Fast om mina skolkamrater läser detta så fattar de vem jag är och vet mina här hemligheter!
I min sista berättelse om mentalvården klargörs varför det var så nödvändigt för mig att bli riktig sjuksköterska!
Något jag aldrig kunde lära mig riktigt så var engelska men jag klara mig ändå rätt bra att prata med dem som inte kan svenska, men allt det andra kunnnnandet kompenserade den bristen för att komma in på sjuksköterskeskolan.
Så till sist vill jag också tala om hur stolt jag var när mina föräldrar och dotter var med på skolavslutningen när mitt namn åter ropades upp och jag erhöll premie i mattematik.
De fick ju då också dela glädjen med mig!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...