Här börjar min livshistoria av ett "Brokigt liv."

Redan vid min födelse började mitt liv med trubbel att jag skulle  inte vara jag,jag skulle vara någon annan och flicka!
Fastän min mor hade önskat sig ett litet flickebarn vid denna förlossning så protesterade hon villt när flickebarnet lades i hennes famn! Detta hände en februarinatt. 

Det vaar en natt då den där Adolf i tysklan blev en stor och aktad herra gillad av många Svenkar och därefter ställde till ett andra världskrig!

 Denna natt hade det föds flera flickebarn på BB i Helsingborg men bara ett enda gossebarn. När det var dags för mammorna att ge sitt barn mjölk, lades ett flickebarn i vid min moders bröst. Men mor min vägrade at ta det till sig! Trotts min mors önskan att det skulle vara en flicka hon avlat godtog hon inte någon av den nattens födda flickebarn.

 Hon ville promp ha det lilla gossebarnet.

Detta  var ju helt naturligt för hon viste ju att det var ett gossebarn hon hade sett naveln klippas av på och lagts vid hennes barm efter gossebarnet föds!
Så det lilla gossebarnet som var jag kom så till min mors välfyllda  bröst med den goda mjölk som jag måste ha sugit i mig med välbehag.
Nog har jag haft mycket tur i mitt brokiga liv, men här kan man verkligen tala om tur!
Tur att det bara blev fött en enda pojke bland alla flickorna. Hade min mor nu enligt sin önskan framfött en ett flickebarn så hade jag med all säkerhet varit en bortbyting !
Det hände faktiskt då och då på den tiden att spädbarnen kunde bli förväxlade och mamman kom hem med någon annans barn.

Det sägs att en far kan aldrig vara 100 procentig på att han är far till sitt barn utan det är bara en mamma som kan vara det. Men det  stämmer inte!
En mor är inte alltid mor till sitt barn som historien här ger belägg för.
Hade det nu inte varit det lilla gossebarnet min mor tog med sig hem från BB, så skulle allt jag berättar inte ha hänt! Mina berättelser här skulle då vara helt annorlunda! Kan ni tänka er hur tur eller otur och öde kan te sig för en människas framtid och händelser?
Min mor hade åtta år tidigare fött ett annat gossebarn som då blev min äldre broder. Mitt enda syskon. Jag skulle även  haft en fyra år äldre syster, men hon föddes inte till denna världen. Det blev den gången ett missfall!
Det där med att mor önskade sig en flicka och aldrig fick det är nog orsaken till att mycket i mitt liv blev som det blev!

Fortsättning följer! Hemkommen från BB.

Tiden går!

Som jag talat om så fans där en härlig dansbana Kristianstad och dit for jag givetvis och dansade. Flickorna där märkte snart vilken danskavaljer jag var. Det dröjde inte länge innan jag inte behövde bjuda upp vilket på den tiden hörde till killarna att göra.  Men flickorna kom till mig och ville dansa med mig. Jag hade inte hunnit att bli arton år så inget körkort och ingen bil ännu. Så det var till att gå hem när man varit ute och dansat. Men killarna gillade inte utbölingen som kommit till deras dansbana och gjorde sig till för deras flickor. Det fick jag erfara en kväll när jag vandrade hemåt hållande en flicka om livet tätt intill mig. Då hade jag ett helt gäng efter mig som höll på med en massa gliringar, trampade mig på hälarna och knuffade mig i ryggen.

Som jag nämnt låg I 6 inte så långt därifrån. Och rätt som det var så dök det upp ett gäng militärer. Det var Helsingborgare varvid några kände mig och således kom till min hjälp. Det blev rena Tegelbacks slagsmålet. Vem avgick med säger? Ja vem tror ni, det var inga småpojkar som kom till min hjälp! Sen gick jag åter hållande om flickans midja hemåt till min lilla lya.
En natt, man slutade aldrig förrän efter klockan tolv på natten när man hade kvällspasset.
Vägen hem gick genom parken. Rätt som det var fick jag ett slag i nacken och några andra slag här och där på kroppen så jag ramlade i marken. Liggande på marken, med ordentliga smärtor både i nacken och övrigt på kroppen, såg jag ett fem tal killar springa sin väg därifrån. En kille som var rödhårig kände jag igen sen förra slagsmålet från dansstället.
Blåslagen kom jag så hem, men nästa arbetspass började på morgonen, så det var inget annat än ge sig i väg med en värkande kropp. Jag ägde en klocka, en sån där epa-klocka som varken var stöt eller vattensäker med plast istället för glas, Den hade jag köpt fem år tidigare begagnad för fem kronor. Den hade försvunnit vid detta överfall!
Jag tog samma väg till arbetet som jag hade gått hem på natten. Jag gick och tittade ner i marken p.g.a smärta, något jag aldrig annars brukade göra. Tro det om ni vill men rätt som det var får jag se min klocka ligga på marken. Plastglaset låg sidan om och i det visarna. Klockan var våt av dagg. I en paus på arbetet satte jag ihop klockan och den gick fastiskt flera år till! Så kunde alltså tiden gå vidare med den till nästa avsnitt!

Forts. Klicka här!

Önskemål om ett recept!

Lite dyr rätt men vad gör man inte för att bli populär?
Min favoriträtt jag här delar med  mig. Jag lovar ni som värdinna eller som huslig man kommer att göra succé inför era middagsgäster!
Mått används inte utan ska göras med känsla. ( saknas sådan känsla så strunta i mitt recept!) Mängd beräknas efter antal gäster!

Ha hemma färsk för dagen sjötunga som du filear hemma, Hummer, champinjoner, sparris, tryffel, champinjon-smör, fiskbuljong, tomat citron, persilja, sallad, ägg, givetvis potatis. Vit vin och stark cognac.
Skiva tryffeln. Värm sparrisen och champinjonerna. Ta ut hummerköttet ur klon. Skiva hummerköttet i kraftiga skivor. Olja in klorna så de blir blanka.

Gör en pommesduchesse. Alltså:
Koka mjölig potatis. Mosa den kokta potatisen. Slå i några äggulor och rör om, blanda och salta.

Så  börjar vi med hummersåsen.
Tag en hummer. Ta av klorna, Ta lite av köttet och skiva det. Lägg resten i en kastrull. Krossa hummerskalet.
Sätt  det på spisvärmen och häl på stark cognac och flambera. 
 Pudra med mycket lite vetemjöl och rör om.Ta i lite champinjonsmör. Ta i lite fiskbuljong. Häll i bra med vispgrädde och låt koka. Sila upp såsen i ny kastrull och håll den varm!
Gör sen en sås Vin Blanche på följande sätt: Gör en burmanje. Alltså smör och mjöl i en  kastrull och rör om under värme. Slå i fiskbuljong, kaffegrädde och  vitt vin .Låt det koka upp några minuter.Låt den småputtra en bra stund Smaksätt med salt. Håll såsen varm!

Ta en fondypanna och lägg i din fileade sjötunga som du rullat. Häll på nästan hälften vatten och lite mer än hälften  vitt vin så det täcker fisken, Lägg i några citronskivor, salta och låt koka ca tio minuter.
Ta ett stort värmetåligt fat (helst av silver) Spritsa pommes duchessen runt på fatet. Gör en extra plats (ring) för garnityr .
 Slå i hummersås i den stora pommesringen så det täcks av ett tunt lager. Lägg i och fyll ut med kokta sjötungan. Häll över Vin Blanche såsen.
Sätt in den i ugnen gratinera med grillen (bäst är med gaslåga).
Samtidigt med snittade små tomater och en smörklick ovan på tomaterna  sätts in också dem i ugnen .

När pommes duchessen fått ljusbrun färg ta ut och lägg på tryffeln, champinjonerna och hummern.
Lägg salladsblad i den lilla ringen samt värmda sparrisen, championer och tomaten med en kvist persilja snyggt. Sätt dit snyggt de tomma hummerklorna på ett prydligt sätt.
Servera så Bengts-Alfreds egen Walewska som du måste ha gjort med kärlek!
Är den gjord med kärlek så kan du inte misslyckas vilket annars är lätt! Utan kärlek kan man misslyckas med den enklaste rätt och tvärt om!
Spar överbliven sås och annat som blivit över till många andra olika rätter som kan lagas med fantasins hjälp!

Forts. och slut på kocken. Klicka här!

Tar ledigt från smedjan över helgen.

Önskar alla som tittar in i min smedja en riktig skön helg och trevlig helg!

 Spenat!

Jag har berättat om min kompis köksmästares hemska humör. Själv har jag ett rätt hett humör när det är frågan om orättvisor eller liknande. Det har väl framkommit i mina tidigare smiderier. En dag hade jag en väldigt stor beställning på ugnstekt ål. Det var beställt till när lunchen skulle öppnas för dagen. Jag hade förberett allt på förmiddagen till denna beställning.
Men man var ju också tvungen att bereda lite i förväg vad som för övrigt stod på menyn.
Så blev beställt två kokt rödspätta med persiljesås före beställningen skulle fram. I vasken hade jag blötlagt spenat som sen skulle förvällas och göras spenatstuvning  till nästa dag.
När så den stora beställningen av ål skulle fram ropade en annan kypare: ”Två rödspätta fram!” Då skulle köksmästaren hjälpa mig i allt arbete jag nu hade. Vi var två på vardera sida spisen, fisk och köttsidan. Men den andra på min sida hade blivit sjuk. Så började han gorma och skrika på mig:

”Vad har du såsen till rödspättan?” Stressigt som det var så tände även jag på alla fyra cylindrarna. Tog tag i köksmästarens vita köksmästare jacka/rock med dubbelradiga svarta knappar. Lyfte upp honom i luften så den höga köksmästaremössan föll av. Satte ner honom i vasken med spenaten som for över honom upp huvudet. Han såg ut som näcken självt!
De på andra sidan spisen kom då först och hjälpte mig att få gjort såsen i ett huj och med tillbehöret till ålen. De hade inte haft någon beställning ännu. Liten och mager som jag var.
Så säger folk att jag ser skrämmande ut när jag blir riktigt arg. Mina ögon är då helt svarta, som i vanliga fall är ljusblå.
När allt var lugnt igen och anstormningen av gäster var över gick jag till förrådet för att hämta grönsaker som jag skulle ha till en köttsoppa. Soppor tillhörde också såskocken. Dit fick jag passera igenom styckrummet. Dit hade köksmästaren förflyttat sig efter att ha bytt till en torr stass. Han stod och styckade en gris och tittade upp på med ett ansiktsuttryck jag inte kan beskriva. Om jag säger ett snopet eller förläget så kommer jag väl rätt så nära. Nästan viskande ställde han frågan: ”Bengt du är väl inte arg på mig längre?” Nej inte alls svarade jag och började skratta.

 Sen skrattade vi båda två och vad vi skrattade. Vi skrattade så de andra kockarna måste komma och se efter vad som hänt!

Forts. Klicka här!

Ändå ett gott råd!
 
Min kompis köksmästare var en liten satt man med ett  väldigt temperament med kort stubin! Restaurangarbetet på den tiden kunde vara hetsigt och stressigt (vet inte hur det är idag men det vet mitt äldsta barnbarn!) . Det var ett väldigt skällande. Kyparna skällde för att de inte fick fram maten i tid och kockarna skällde tillbaka. Som sagt köksmästaren hade ett sju helsikes humör! Ibland satt något köttstycke på väggen. Mellan köket och kallskänken gick en gång.

 På den tiden fanns något som hette husmor på hotellrestaurangerna. Hon hade hand om diverse förråd såsom dukar silverfat och en massa annat. Således hade vi en sådan här ocksåEn grinig och sur sådan.  Aldrig ett leende och gnällde över allting!

En dag råkade hon och köksmästaren i luven på varandra och ni kan tro det skälldes Hon stod ute i gången och
köksmästaren  i köket  och emellan sig hade som tur var matutskänkningsbänken. På andra sidan stod då kallskänkorna i sin utskänkningslucka och lyssnade på dem. Dom var inte så väldigt högljudda i sitt skällande, men rätt som det var så rött köksmästaren till ordentligt:
Det ska jag säga dig, att du är så elak och grinig beror helt och hållet på en sak, och det är att du aldrig får nån ”kuk” (ursäkta!) i dig! Ett tjatter från kallskänkerna: ”Det stämmer så är det, det är vad hon behöver minsann!”  Husmor försvann kvickt och oerhört ilsken!
Tiden gick och den relativa lugnet var återställt. Fred med kyparna hölls så att de kunde få en tornedos eller något annat gott istället för personalmaten och vi kockar fick dryck av skilda slag,
En dag så kom husmor gående i gången lite småtrallande och med ett leende på läpparna. Vad var nu detta? Hade hon månne vunnit högsta vinsten? Ja vi hängde alla såväl kockar som kallskänker  ut i gången för att se och höra det otänkbara!

Helt sonika gick hon fram till köksmästaren och kvittrade högt: ” Ja du NN, jag tackar dig på det allra varmaste! Jag tog dig på orden sist. Jag skaffade mig en karl och nu är jag så lycklig och så glad.” Husfrun var sällan mera sur därefter!

Forts. Klicka här!

Ska göra mina smidena kortare så blir det lättare att läsa. Slutar därför nu för denna gång.
Vilket kunde vara ett lämpligt slut på detta lilla smideri!

Så ruggigt och hemskt!

Nu är jag kommen till Kristianstad. Börjat arbeta som fisk och såskock på Frimurarhotellet. Staden med bullevader och alléer och en vacker park där Helgeån flyter igenom. En härlig danspark lite utanför centrum som heter Sommarlust. Sommarlust ligger inte långt från militärförläggningen I 6 . 

Jag ville inte bo på hotell utan ville ha en egen liten lya. Jag fick en sådan som ägdes av hotellet och som då var min första i mitt liv på land. Den bestod av en liten tambur och ETT rum med ett sån där, vad det nu heter som går utanför huset i stället för balkong. ”Sorgeliga saker hända än i våra dar minsann!”  Nej det var ett bra tag sen vad det gäller det ni nu kom att tänka på, men det var så att Elvira Madigan hade bott i lägenheten under mig.
Men det hade faktiskt hänt sorgliga saker på senare tid också!  Lägenheten var en hörnlägenhet. Åt höger genom det enda fönstret kunde jag se parken, nästan rakt fram såg jag bron över ån och vägen bort ut i ödslighet. Det var vägen mot Hässleholm. Tittade jag åt vänster så kunde jag se en stor ek nära huset som sträckte sina grenar över husets tak. Där såg jag också några björkar som följde ån och bortom ån tomma ängar.  ( Har besökt huset på senare år.) För att komma till denna lägenhet måste man följa husets ena långsida som man då hade på höger hand. På den vänstra följde man en kyrkogård. Enda ljus var en lampa från gatan man hade svängt av från den vägen som gick till bron jag kunde se från mitt fönster. I slutet av huslängan vek man man in genom en port utan dörrar. Därefter rakt fram fanns ” hjärtehuset”   Så var man inne på en gård med träd. Jag fick följa den huslängan då på insidan som jag följt vid kyrkogården fram till en trätrappa.

I början av huslängan bodde det en gumma. Det var nog inget ont i henne mer än hon var väldigt nyfiken på vem som kom. För var gång det kom någon så öppnade hon fönstret och tittade ut. Beskriva hennes utseende, titta på min bild av häxa! Dessutom hade hon ett stort flin så man såg stora gluggar mellan ett fåtal tänder! 

När man så hade gått upp för trappan kom man in i en farstu där det gick ytterligare en trappa upp. Den lede till en vind med spjälor som gav ett spökligt ljud ifrån sig vid minsta vindpust. Så fick man gå en gång fram så kom man fram till min lilla lya.
Min tambur hade jag gjort till kök med in enkel el-spisplatta och ett skafferiskåp där jag hade The och kex att bjuda på när jag fick gäster. Ni kan tro vad jag hade mkt gäster och vad kul jag haft i den lyan!

Taket på huset bestod av plåt. Ni mins väl eken jag nämnde. När ett löv föll på taket från det så small det till. Tänk er en höstkväll lite småregn och en kraftig vind som fick det att sjunga i spjälorna. Då var det härligt att ha en flicka på besök! Dessutom när jag berätta om vad som hänt där tidigare. Det var fler flickor som tidigare blivit ofrivilligt med barn på det rummet vilket inte var något hemskt.

 Men däremot hade en flicka blivit skrämd när hon varit på väg mot utetrappan och sprungit fort och inte sett tvättlinan som råkat att komma till att hänga neri halshöjd varmed hon kvävts till döds.

 Kan ni tänka er den flicka som vågade gå hem och måsta passera ”häxan” och följa hela kyrkogården en sådan där härlig  berättad höstkväll?

Forts. Klicka här!

Nästan hemma och iväg igen!

Så var jag i Landskrona två mil söder om Helsingborg.
Nu var det på den tiden att vara kock rena ungkarlsarbetet. Man Bodde på hotellen. Hade fri mat. Så sin lön kunde man spendera på nöjen o.d Restaurang arbetet var också säsongsberoende.  Det var mycket kortspel på personalrummen och sprit var det god tillgång till. Så det går ju lätt att tänka sig hur restauranglivet var på den tiden. Nu är det vist mer ordnade förhållanden både med arbetstider och annat.
 Man hade alltid någon restaurangkompis som hade börjat på något annat ställe som ville att man skulle komma dit. Hotellet hette Hotell Öresund. På sommaren var Hotellresturangen stängd och vi fick flytta till Öresundspaviljongen istället några hundratal meter från hotellet.
Det var en tid som det inte var så mkt som hände som då inte är intressant för någon läsare här!
En dag hörde jag från en kompis som hade åkt till Skövde och ville jag skulle komma dit.
Jag sa upp mig på hotell Öresund vilket gjorde min kompis köksmästare ledsen, men ändå jag hade ingen ro i kroppen utan åkte till Skövde. Började arbeta på hotell Billingen vilket inte ska förväxlas med det som ligger uppe på själva berget Billinge! Men min kompis hade då redan flyttat till en annan stad!

Det var rena gangstrarna som arbetade där. Rätt som det var när man höll på med mat kunde någon tycka det var roligt att kasta ett ägg i nacken på en!
En kväll  när jag hade varit ute och dansat och var på väg hem. Då kom polisen och tog mig på gatan. Det hade varit inbrott i systembolaget vars bakdörr låg på samma gård som hotellets. Men jag släpptees och blev fri, jag blev inte misstänkt för något brott.
Det var de andra kockarna på hotellet som var huvudmisstänkta för det hade också uppdagats att de hade stulit kött, korv m.m från restaurangen!
Jag ville inte bo  kvar på det hotellet utan sökte rum på stan. Jag gick runt efter annonser för att få tag i ett rum. Till varenda ett ställe jag kom till så fick jag höra: ”Några flickor på rummet vill vi inte veta  något av!”  Jag hyrde ett rum i en villa en bra bit från hotellet.
En kväll dristade jag mig till att smyga upp en flicka på rummet. Följande morgon skulle jag börja mitt arbete tidigt. Så klart skulle jag försova mig just den morgonen. Sa till flickan att hon fick smyga sig iväg försiktigt, så jag inte kom för sent till arbetet varmed jag lämnade henne.
När jag kom hem efter arbetet möte frun mig i trappan. Hon berättade att hon hade på morgonen haft besök av en flicka inne på sovrummet som inte kunde hitta ut. Jag fick inte bo kvar i den villan mer och fick söka ny bostad samma dag!
Det var en annan kock som bråkademed  mig jämnt, som jag sagt var det rena gangster stället, han ville få till ett slagsmål. Under min skolålder var jag en slagskämpe vilket jag tvingats till för att slippa mobbning, för det försökte med och hade fortsatt om jag inte skapat respekt för mig.

 En dag när jag var inne i köttförrådet kom han in där och började knuffa på mig och höll på med att säga: ” Ta för dig då, men ta för dig då!” jag var längst in och kunde inte komma ut samtidigt som jag var rätt trött på honom. Jag gav honom en smäll med knytnäven som träffade honom snett uppifrån på hakan. Tyvärr tog det lite illa för käkdelarna fick nitas ihop. Tro inte jag var glad, tvärt om att det så illa. Men jag anser jag tvingades till det! Men han var ändå en reko kille på sitt vis. På sjukhuset sa han att han ramlat ner för en stege och slagit i huggbocken. Men nyttan med det tror jag blev att han aldrig försökte få igång något bråk med någon mer.
Sen åkte jag till Kristianstad, för min tidigare köksmästare hade bett mig i ett brev att komma dit.  Där mer intressanta händelser att smida om än här funnits att smida om!

Forts. Klicka här!