Direktlänk till inlägg 14 november 2007
Besöker apoteket!
I Huskvarna kom jag fram till en grönmålad BP station utmed riksvägen. Till stationen var där en extra utbyggnad. I det fans där ett rum med bitsar att ligga på. Ett bord med stolar. En automat med läskedrycker och en med bullar och smörgåsar. Detta rum var till för att långtradarchaufförerna skulle kunna få vila sig eller sova. På BP-stationen visade jag mitt onda knä. Det värkte, brände och var alldeles illrött. De rådde mig att söka upp apoteket och köpa lite medikament för mitt överansträngda knä. Men det fick vänta tills i morgon för apoteket var inte öppet på kvällen. De sa att jag kunde få använda långtradarnas vilorum.
Trotts värken i knäet somnade jag snart av den trötthet som nu infunnit sig på en av britsarna.
Det blev en natt med en väldigt god sömn och kände ingen värk förrän jag steg upp nästa dag.
Köpte en smörgås och en läsk och gav mig haltande in till stan och sökte upp apoteket.
På apoteket blev det inköpt en flaska Salubrin, fetvadd naftastycke och en binda.
Då där inte var några andra kunder så fick jag hjälp att få omlagt mitt knä. Det kändes riktigt skönt att få det omlagt. Men att böja på knäet gick inte för gjorde det ändå mycket ont.
Efter att ha inhandlat en flaska mjölk lite frukt (och lite godis) begav jag mig ner till stationen igen. Bröd , smör och ost hade jag i min packning. Vilket jag levde på den dagen. Någon riktig middag blev det inte. Ringde hem och talade om var jag var. Knäet vågade jag inte tala om att jag hade ont i. Hon tyckte inte om att jag lät andra äldre ligga med mig i tältet. Mor min tyckte att jag hade cyklat långt nog ändå och borde cykla hem.
Trots att hon hade låtit mig fara iväg så var hon orolig och manade till försiktighet.
Men jag lovade att hålla kontakt med hemmet nästan varje dag.
Höll till på stationen och snackade med mackkillarna och titta på vad de gjorde. De tyckte också om att snacka, rättare sagt fråga mig om allt möjligt. Några långtradarförare som använde vilorummet såg jag inte till. De som kom hade vist inte tid för någon längre vila.
Det blev rätt sent jag gick och la mig för tiden gick faktiskt fort där med allt snack och tittande. Jag tänkte vilken tur jag haft att finna denna bensinstation med trevliga mackkillar
Som också bjöd på lite godis och läsk.
Blir bara detta i dag.
Ha det fint ! Kram på er!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...