Direktlänk till inlägg 15 november 2007
Får en kompis!
Nästa dag lade jag om knäet på nytt. Därefter linkade jag ner till Vätterns strand som låg några hundratal meter från stationen.
Det var tidigt på morgonen. Där gick jag och njöt på stranden och såg ut över den stora sjön Vättern. Den andra i storlek i Sverige bara Vänern som är större. Njöt så jag nästan kunde glömma smärtan i knäet.
Medan jag strövade omkring så dök det plötsligt upp en kille i min ålder. Vi hejade glatt på varandra. Han undrade vem jag var och jag vem han var och så var snacket i gång. Leka gick gick ju inte för mitt onda knä skull. Men vi trivdes i alla fall tillsammans. Kastade smörgås på Vätterns vatten Jag ville bada men det gick ju inte för knäet Å andra sidan Vätterns vatten är mycket , mycket kallt . Det är också en välgigt farlig sjö. Den kan ligga alldeles spegelblank för att i nästa minut bli en kokande gryta med stora farliga vågor. Jag berättade att jag cyklat från Helsingborg och hur långt det är dit och att jag nu bodde på bensinstationen.
Han bodde inte så långt därifrån det var helt vid sidan om stranden. Det hette Vätternäs och den delen bestod av små trähus som liknade gamla statarlängor.
Han ville jag skulle följa med honom hem. Hans hem var i ett av dessa småhus. Jo det kunde väl vara kul att följa med honom hem, så vi begav oss således hem till honom!
Numera finns inte dessa hus mer.Alla husen är rivna som då fans i Vätternäs! Vad det gäller BP stationen, så var det inte så många år sen jag såg att den fanns kvar och gör det kanske än i dag. Men den går i alla fall inte att se från motorvägen!
Fortsättning följer Klicka här!
Ha det bra till nästa gång ni tittar in i smedjan! Får se vad jag kan komma med inför helgen!
Kram alla bloggvänner!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...