Direktlänk till inlägg 30 november 2007
I dag jag vill ge er en sång. Vet varken melodi eller författare. Men här är den:
Det finns så många sköna människor,
som liksom aldrig kommer fram.
Precis som böcker i ett bibliotek,
som bara står och samlar damm.
För om man bara tittar utan på,
så missar man en värld,
som man aldrig får en enda aning om
fast hela tiden finns den där!
>En del är långa, andra korta.
En del är hemma andra borta,
en del är tunna, andra tjocka,
men alla har dem nåt att ge,
Ja, ja, ja nåt att ge. <
Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig får en chans.
Dom blir bedömda efter pärmarna,
precis som resten inte fanns.
Men det som öppnar där sig inuti
är värt sin vikt i guld.
För varenda människa har en egen saga
viktig för sin egen skull.
> En del är är långa-----------------<
Det finns så många sköna människor
som liksom alltid kommer snett,
precis som böcker i ett bibliotek,
de kommer aldrig till sin rätt,
en ynklig rygg utav ett mäktigt verk,
är allt som sticker fram.
Av alla andra sidor ser man ingenting,
och det är synd och skam!
>En del är långa --------------------<
Nu kommer helg igen som jag önskar er allt gott- -KRAM!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...