Direktlänk till inlägg 15 februari 2008
Från sagans början –klicka här!
Ett sånt trollkyssande det blev!
Storsnuta och Långkuta bligade snopna och bedrövade på Inga när hon dagen därpå sa dem att hon inte kunde välja någon av dem till man, för hon passade inte för så fint gifte. Men hon visste i stället två andra flickor som passade alldeles utmärkt och var mycket vackrare än hon.
Trollflickorna kom fram med eldröda näsor hand i hand och svansarna förläget släpande efter sig. Oj, vad de var granna. Håret stod som en guldkvast om huvudet på dem och gnistrade i solen. Och resten av guldklimparna bar de som medaljonger på magen.
- Titta, sa Inga. Har ni sett vackrare flickor? Min näsa är skär, men deras är röd som den vackraste solnedgång. Mitt hår är solljust, men deras är rena guldet.
Ungkarlstrollen bligade och gapade. De tittade från trolltöserna till Inga och tillbaka igen. Och de ljusnade mer och mer. Ähm, sa de och strök sig betänksamt om hakan och tog ett steg närmare. Och plötsligt höll de var sin trolltös om halsen och fingrade betaget på deras lysande hårkvast.
- Hi, lilla gullet, sa Storsnuta och gav Jompa en kyss. Det lät som ett sprängskott.
- Åck, ack, ack, lilla sötnos, sa Långkuta och gav Dompa en lika duktig kyss. Och så tog han ett glädjeskutt över en storgran i närheten. Dompa höll han i handen och hon följde med av bara farten och tjöt som ett lokomotiv.
- Lycka till, ropade Inga och vinkade. De vinkadetillbaka alla fyra, och försvann med glada skutt.
-Lika barn leker bäst, sa Inga och skrattade så det klingade i skogen. Hon vände sig om för att gå men stannade tvärt.
Inte två steg från henne stod Petter och tittade på henne, retsamt leende som alltid, men hans ögon blev hon inte riktigt klok på.
- Där gick dina två rika friare, sa han. Vem är det du tycker om och inte kan få?
Inga satte sin lilla näsa i vädret, stram som en eldgaffel. - Du tycker förstås att de där två skulle passat mig, sa hon. Vem jag tycker om har du inte med att göra!
- Har inte jag, sa han. När jag är den tredje friaren. Så nu har du fått en till ändå.
Inga ville gråta. Varför skulle han alltid retas och driva med henne. Men hon skrattade i stället högt och gäckande. Då fångade han henne plötsligt och med ett kraftigt grabbtag i hennes nackhår sa han förgrymmad:
- De andra må du skratta åt, men mig skrattar du inte åt. Förresten vet jag vem du tycker om, så säg nu ja tvärt på fläcken du lilla söta argbigga. Så slipper jag längre förarga mig över att jag längtar efter dig så förskräckligt mycket.
- Ja, jag vågar väl inte annat än säja ja, sa Inga med glittrande ögon. Annars river du väl av mig så mycket hår jag har.
- Då gifter vi oss om tre veckor sa Petter, och det ska jag lova dig, att nog ska vårt bröllop bli lika präktigt som trollens. Men jag kan ju inte lova dig att skutta lika högt när vi dansar bröllopsdansen.
På kvällen när Inga kom ur ladugården, kom Jompa och Dompa tassande bakom knuten. De bjöd Inga på bröllop i trollberget nästa kväll. De var så glada. Ingen sa något om deras näsor mer. För nu skulle de bli de rikaste trollfruarna i hela skogen.
Inga neg och tackade, men hon kunde nog inte komma, sa hon, för mor var lite krasslig.
- Nog hade det varit roligt att se hur tronen firar bröllop, sa hon sen till Petter. Men troll är ändå troll, hur snälla och beskedliga de än är. Bäst är nog att inte ha för mycket med dem att göra.
Det höll Petter med om.
- Nog är det säkrast att du inte går dit, sa han. För tänk om du måste dansa med Långkuta.
Så är sagan och veckan slut och jag får önska er en riktigt underbar helg. Kram
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...