Direktlänk till inlägg 13 maj 2008
Bilder: Ancona och badstrand i Rimini.
Italienska underbara kust!
Färjan hade stävat lugnt och säkert mot Italien medan vi fick en välbehövlig sömn.
När vi steg upp tidigt nästa morgon drack kaffe och åt några smörgåsar. Gick upp på däck vi var då nästan framme i Italien. Solen som just kommit upp i öster lyste inåt mot den italienska stranden som man nu kunde se skimra av vit sand. Båten gick in i en lång hamn när vi kommit till Italienska staden som hette Ancona.
Så var vi i Italien. vad som hände i Jugoslavien var något vi nu inte fick några nyheter om.
Körde av båten löste in en dollarcheck till lire. sen sökte vi oss fram till en väg som gick norrut mot Venedig. Av två anledningar ville vi följa småvägar utefter kusten. Den en anledning var att vi ville se något annat än en stor autostrada, vi ville känna att det var Italien vi var i. Den andra anledningen var att det var dyrt att köra på autostradan.
Men det fans ingen kustväg utan man måste upp på autostradan. Vid nästa skylt som visade
ner till en by vid kusten svängde vi av. Betalade för den bit vi kört. Vi kom till en by och följde en mindre väg norrut. Men den vägen gick till autostradan varvid på nytt var tvungna att färdas på den. Gång efter gång körde vi av autostradan i hopp om att det skulle vara möjligt att få en kustväg att fortsätta färden på. Men icke sa nicke det blev Autostrada och dyra vägavgifter.
Så kom vi fram till staden Rimini Där åt vi lunch och där fann vi också en strand där vi kunde få ta oss ett dopp och svalka våra varma lekamen.
När vi närmade oss Venedig uppsökte vi en bank. Det var inte bara att traska in på banken som här i Sverige. Man måste lämna ifrån sig allt av metall i ett skåp sen fick man gå igenom en sluss. Där fick man lämna in legitimation i vårt fall passen innan man släpptes in.
Framme i Venedig sökte vi upp en kamping men såg till att vi inte hamnade på den campingen jag tidigare hamnat på med min förra familj när vi besökt Venedig.
Det diktas om lyckan kommer , lyckan går.
I dag min önskan då den är,
på alla sätt och vis er lycka den består.
Den ingenting av oro och sorg i dag förtär. Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...