Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under maj 2008

Av Bengt - 8 maj 2008 22:34

 God kväll!

Ni  vänner som jag inte kommenterat hos i dag ber jag om ursäkt att det inte blivit av.

Lusten med bloggarna försvann efter att jag tappat min plånbok: det blev mkt att göra!

Kommer till er i morgon när jag fått sova på saken!

Av Bengt - 8 maj 2008 11:14

 

 Bild fr. Zadar

 

Så var det med de vännerna!

 

Nästa dag blev det väldiga diskussioner om läget för oss. På eftermiddagen meddelades på TV och radio att för alla utlänningar som fans i området kring Zadar skulle det finnas möjlighet för dem att på morgon klockan åtta kunna  ta en färja över till Italien från Zadar.

För att över huvud tagit få möjlighet att lämna kriget kom vi överens att vi skulle stiga upp mycket tidigt nästa morgon och ta oss till Zadar för att kunna få följa med färjan till Italien.

Vi gjorde som vi kommit överens om.  Lade oss tidigt och steg upp mycket tidigt, Klockan halv fyra och packade ihop det som inte blivit packat på kvällen innan. Sade adjö till värdfolket och gav oss iväg mot Zadar tillsammans med två väldigt oroliga och rädda österrikare.

Framme i Zadar och att uppsökt hamnen var det fullt av bilar och en kö ut från där det skulle gå att köpa biljetter. Kön sträckte sig långt ut efter trottoaren där vi kom körande. Vad hade allt detta folk kommit ifrån, vi som knappt sett några människor tidigare.

Så gällde det att få en parkering. Den av oss som fick en först skulle gå och ställa sig i kön och se till att vi alla kom med färjan som skulle avsegla klockan åtta.

Österrikarna fick tag i en först och det tog en bra stund till innan vi fann ett ställe att parkera på.

Vi hittade österrikarna i kön. Men nu var de inte alls så trevliga mer. Det var nämligen så att man först skulle lämna in sina pass och få bli uppsatta på turlista och anmäla om man hade bil med. Därefter fick man i den turordning passen kontrollerats få köpa biljetter. Dessa österrikare som hade varit så måna om att få följa med oss ville nu inte ta våra pass och anmäla oss utan hade tagit med sig flera andra österrikares pass för att anmäla dem.

Alltså fick vi själva ställa oss längre bak i kön. Vi skiftas om att stå i den.

Där stod vi långt bak i kön som fylldes på därefter bakom oss. Till sist var även vi framme och fick lämna passen. Varefter vi fick köpa våra biljetter. Men vi kom inte med den färjan men vi skulle få komma med  en som skulle gå klockan fyra på eftermiddagen i stället.

Då vi hade kommit en bra bit efter österrikarna i kön så tänkte vi att de nog kommit med första färjan klockan åtta då vi inte såg dem mer.

Nu hade vi biljetter i alla fall till Italien i våra händer och kunde pusta ut ordentligt.

Nu skulle vi väl få lämna kriget innan det nådde oss. Det var vi helt säkra på och oroade oss inte det minsta för det. Vi hade inte hört något kanonmuller och allt verkade hur fridfullt som helst och solen log mot oss medan en stilla svalkande vind från havet svepte in till oss denna tidiga morgon. Vi var lyckliga!

  

Forts. följer! Klicka här!

  

Som den vinden vi då kände så underbar och len så önskar jag ni i det ni upplever i dag,då också känns underbart med lycka som en len och mjuk vind. Kram!

Av Bengt - 7 maj 2008 11:07

Bild: Vodice.

  

Innestängda!

 

Min fästmö kunde tyska så bra att när hon pratade med en tysk så trodde de att hon var tyska.

Således kunde hon obehindrat prata med det österrikiska paret. Österrikarna fick följa tyska nyheterna på TV hos värdfolket och vi blev också inbjudna att få se på TV tillsammans med dem på kvällen.

Österrikarna undrade om vi inte skulle ge oss tillbaka  till Österrike och de ville gärna ha sällskap med oss dit. Men jag tyckte det inte var så allvarligt just nu, det hela skulle säkert reda upp sig utan något krig. I alla fall ville jag och min fästmö till Split först. Dels beskåda staden och dels bada bland vattenfallen. Vi hade ju kört alla de milen nerför att även få komma dit.  Det var nog inte så farligt ändå. Inte skulle Jugoslaverna som var så trevliga börja att  använda vapen mot varandra. Det var nog bara tokar som om exempel en del skåningar som säger att de ska tillhöra Danmark.

Men nästa dag bröt faktiskt kriget ut och österrikarna tyckte att nu var det väl ändå dags att nästa morgon ge sig i väg hemåt.

Men jag hade ingen lust till det utan insisterade på att först skulle vi till Split. Men den dagen njöt vi med badande i Adriatiska medan österrikarna blev mer och mer nervösa, men ville inte köra hela vägen ensamma de ville få sällskap av oss. På kvällen följde vi åter rapporterna  om läget på tyska. Min fästmö var en tjej som inte var lättskrämd utan en äventyrare som jag.

Kriget skulle nog vara över nästa dag och inte var det något krig inte där vi befann oss.

Nästa dag gav vi så i väg mot Split. Efter några kilometer sen vi passerat Sibinik hörde vi kanoner smattra och bullra. Samtidigt dök det upp soldater framför bilen på vägen. Vi fick inte köra vidare utan måste vända tillbaka där vi kom ifrån. Jo kriget var vist riktigt igång och tydligen ganska nära oss också.

Kommen tillbaka till Österrikarna och med berättelse om vad vi varit med om var de rädda ordentligt. Men de vågade inte ge sig iväg utan i sällskap med oss. På kvällen när vi såg på TV igen fick vi upplysning om att bron vid Zadar hade sprängts. Det var ända väg som gick

att ta för att ta sig norrut.! Nu avtog modet även hos min fästmö och inte tyckte jag heller det var så roligt längre. Alltså nu var vi innestängda i Kroatien med deras idiotiska krig. Vist nu förstod vi också att det nu kunde nå Vodice när som helst!

  

Forts. Följer klicka här! 

 

Vad härligt SMHI lovar sommarväder fr.o.m i morgon.  Men jag önskar att ni har ett ständigt sommarväder i sinne och hjärta hos er och har det bra medan jag tar en simtur. Kram

Av Bengt - 6 maj 2008 12:07

Bild från Vodice.

   

Även en tom badplats och ett tomt centrum!

  

Där stod vi vid denna öde campingplats och viste inte vad vi skulle göra. Inte hade vi lust att stanna där. Jag föreslog att vi skulle köra till det ställe som jag hade hyrt hos förra gången jag var i Vodice. Det var bättre att hyra hos dem än ligga ensamma på en oanvänd öde campingplats.

Vi for dit men där fans ingen hemma, varken värdfolk eller några gäster.

I en villa längre bort gjorde vi förfrågningar och fick reda på att de var bortresta och hyrde inte ut nu mer.  Vi berättade om den öde kampingplatsen och att vi hade ingen lust att campa där. Visserligen hyrde de ut till turister men det var redan upptagit av ett par Österrikare.

Men vi blev erbjudna att få kampa i deras trädgård vilket vi accepterade. Det kändes tryggt och bra.

Efter att ha installerat oss gick vi in till centrum för att äta ute då vi inte hade någon lust att greja med matlagning. Det fans nästan inget folk i centrum. Såg ett par poliser som såg ganska lediga ut utan uniformsjacka eller kavaj. De hade inga vapen och såg allmänt fredliga ut.

Jag visade runt på ställen jag mindes från förra gången jag var i Vodice. Visade och berättade om var de hade grillat en hel oxe. Berättad om festen som varit den gången. Nu var allt annorlunda, tyst och ödsligt.

Efter att ha ätit gav vi oss så upp till vårt kryp in. Vi tyckte allt verkade så konstigt och pratade en hel del om det. Spelade lite poängpoker innan vi la oss för att låta John Blund sluta oss i sin famn.

Nästa morgon efter frukost  gick vi och tog oss en simtur. Men vi var de enda badande det

fans bara vi där. Därefter gick vi åter till centrum. Inget folk där heller utom att vi möte en dam som började prata med oss och undrade var vi var ifrån. Vi berättade att vi var från Sverige. Hon tyckte vi var modiga som vågade komma och turista där. Vi undrade ju varför hon tyckte vi var modiga. Då fick vi förklaringen varför allt var så konstigt och folktomt.

Det var stor risk att det skulle bli krig mellan Serbien och Kroatien. Kroatien ville bli ett eget självständigt land. Vi mötte även ett par poliser. Men i dag var de mycket mer strikt klädda i full uniform och med pistoler. Allting verkade nu mycket kusligare men samtidigt också spännande!

Vi åt i stan denna dag också innan vi gick hem till vår lilla trädgårdscamping.


Forts. följer! Klicka här!

 

I dag kan jag inte finna några nya ord i mina önskningar om att ni ska må bra och vara lyckliga. Utan säger bara det är ju min önskan för er som ni säkert vet. Kram!


Av Bengt - 5 maj 2008 11:40


  

Bild: Rejika.


Börja gärna med första Jugoslavien-resa. Klicka här!

 

En öde, spöklik campingplats!

  

Efter resan till Jugoslavien blev det många resor till som kanske blir några berättelser om längre fram i tiden. Men nu ska jag berätta om den andra gången jag for till Jugoslavien.

Efter de sjutton år jag var tillsammans med sambon som jag gjorde den första Jugoslavien resan med hade det nu blivet en ny respartner. 

Jugoslavien var ett land man längtade tillbaks till och ville dela med sig av till sin vän.

Så återigen ställdes kosan dit.

Denna gång planerade vi att ta kustvägen neråt och inlandet på återvägen. Då valde vi vägen genom den mycket, mycket långa tunneln mellan Österrike och Jugoslavien. Tunneln hette Karawanken.

Så kom vi till staden Ljubljana som nu var en huvudstad. För det var ju så att strax innan vi gav oss i väg hade Slovenien brutit sig ur Jugoslavien och blivet en egen stat. Det var inget vi märkte något av.

Vi passerade utan problem gränsen till Kroatien som  låg strax före Rupa några mil före Rejika. När vi kom till Rejika  som låg längst upp vid Adriatiska havet, fick då också veta att efter oss hade inga fler bilar fått komma igenom gränsen efter oss. Vi var de sista som fått passera gränsen innan gränsbommen fällts ner.  Varför förstod vi inte då. Vi tänkte heller inte mer på det då.

I Rejika hade vi stannat för att växla pengar och för att få i oss  lite mat. Vi körde vidare och njöt av natur och utsikt. Vägen var lika smal och krokig  som förra gången jag kört på den fastän det hade gått mer än ett decennium och då var färden åt andra hållet norrut. Vi hade inte mött en enda bil. Solen var på väg ner så vi stannade vid en liten avsats sidan om vägen och åt medhavd mat och kröp till kojs. Natten hade varit tyst, vi hade inte hört några bilar passera på vägen.  Vi steg upp bryggde kaffe och åt vår frukost ute i det fria. Det var en frukost som fick intagas till en underbar utsikt. På ena sidan fans höga raka klippor framåt kunde man se berg men när man såg åt andra sidan såg man ner på öar och hav som glittrade av solen.

Så körde vi vidare och målet var då Vodice. Men något konstigt kändes det allt. Det var många mil emellan då vi mötte någon enstaka bil.

Så körde vi över den där BRON strax före Zadar som nu blev den tredje gången för mig.

Bron som fick en väldig stor betydelse för oss längre fram i tiden.

Vi kom så fram till Vodice efter att jag än en gång fått bese Zadar . I Vodice letade vi upp campingplatsen. Men vad var nu detta?

Där fans ingen resorption och grindarna öppna. Hela campingplatsen var helt tom. Det var  helt tyst det ända man hörde var en svag vind i trädtopparna. Till och med hade vist fåglarna också tystnat. Man fick en konstig känsla i kroppen och någon sorts föraning som inte gick att förstå. Det var riktigt spökligt trotts det var på ljusa dagen!

 

Forts. följer.Klicka här! 

 

Hoppas ni nu haft en riktigt trevlig helg. Så börjar en ny vecka igen. En vecka som lovar

sol och värme i alla fall vad jag önskar i eran hjärtan med glädje och lycka. KRAM

Av Bengt - 2 maj 2008 11:14


 

Bild: Det är min f.d sambo och jag som sitter främst på vagnen!


Berättelsen från början. Klicka här!

 

Semestern är nu slut!

 

När vi så hade kommit till Österrike efter att kört igenom en  annan lång tunnel under alperna. Tror den heter Gotthardstunneln.

Vi hade hört talas om isgrottor nära och söder om Salzburg. De låg vid närheten av Hallien.

En plats som hette Gulling. Man fick köra upp för en slingrig smal brant alpväg. Det var en grusväg och i  de snäva kurvorna med branta stup fans bara träräcken.  Vid mötesplatserna körde vi förbi bilar som vattnet hade börjat koka i motorn beroende på den branta stigningen.

Så kom vi upp till en parkeringsplats och fick gå en bit till grottorna.

Inkomna i grottan så fans det många gångar och stora salar av is.  Det fans pelare som bildade prismor.

Dessa prismor föranledde att ljuset delades upp i regnbågens färger. Ni tänker er väl att där var mycket kallt. Nej, året om var alltid temperaturen plus minus noll vilken temperatur det än var ute.

Så skulle vi ner till dalen igen! Ungarna tyckte det var roligt men sambon skrek vid varje kurva.

Tror hon blundade där man såg rakt ut vid stupen. 

Så gick färden därefter till Salzburg. Där åkte vi med linbana upp till saltgruvorna. Det var många och långa gångar som gick ända in över gränsen till Tysklanda. Det droppad salt vatten från taken och väggarna var fuktiga av salt. Vi fick åka med långa vagnar in i grottans gångar

som man satt gränsle över efter att fått ta på oss skyddskläder. Dessa grottor hade varit gömställen under andra världskriget.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade gränsstaden Salzburg och Österrike och åter for genom Tyskland – Danmark hem till Sverige. Det var att åka upp på en restaurang som låg uppe på en klippa där vi kunde se ut över Salzburg. Hemkomna så var det bara till att vänta till nästa sommar igen så vi åter kunde färdas runt på kontinentens såväl autostrador som slingriga vägar och bese dess olika länder.  Där andra äventyr då väntade på oss.


En ny och mycket spännande Jugoslavien resa! Kicka här!

  

Om ni inte tröttnat så kanske ni är intresserade av nästa Jugoslavien resa som

blev av helt annat slag och mer spännande. I så fall börjar jag berätta den på måndag.


  

Så har det varit Valborg, 1:ste Maj, Kr. himmels-  och nykterhets- dag. Fast det är ju väldigt dåligt med nykterhet dessa dagar.

Hoppas ni haft det riktigt trevligt på alla de sett. Det blev ju en extra kort vecka, för i morgon är det ju lörd./sönd. igen som jag får önska er fortsatt mycken trevnad och sköna stunder. KRAM!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards