Direktlänk till inlägg 28 januari 2009
Nej HC skrev inga BARN-sagor hävdar jag fortfarande. Han skrev för vuxna. Tänk på den grymma om Storklas och Lillklas Kungens nya kläder var absolut för den dumma vuxenvärlden!
I förra avsnittet hade Kalle släppt lös molnen och regnet börjat ösa ner från dem!
- Oj, oj, sa kungen. Min nya hermelinmantel. Nu är det bäst att passa sig in. Och så satte han av i fyrsprång följd av hovet som ävenledes tänkte på sina peruker, lackskor, sidenvästar och bandrosetter.
Även folkmassan skingrades och skyndade var till sitt under jubel och hurrarop och till slut stod pojken ensam kvar i regnet. Den gamla tröjan och skorna tålde gott litet väta, det var så härligt att känna regnet över sig.Om en stund stack kungen försiktigt ut huvudet genom slottsportalen och vinkade åt Kalle att komma in.
- En bra gärning ar värd sin lön, sa han, det utfästa priset är ditt, och i nästa vecka ställer vi till bröllop om det passar sig.Kalle blev röd och tittade i golvet. Det här var det värsta han råkat ut för på hela den här historien, tyckte han, men han fick väl försöka att reda upp det.
- Ja, se. Ers majestät, stammade han. Jag, hm prinsessan är alldeles för fin för mig. Det är så, att.
- Vill du inte ha henne, va? Sa kungen och lyfte på ögonbrynen. Det var inte utan att han lät lite stucken i rösten.
Skulle inte bans vackra dotter duga till en torparpojke, bon som hade haft både kungar och prinsar till friare.
Kalle blev ännu förlägnare och önskade sig tusen mil långt bort från alltsammans. Men då steg prinsessan fram.
- Det är nog så att Kalle har en annan i tankarna, sa hon,och hon lät sa glad och vänlig i rösten att Kalle strax kände sig bättre till mods.
- Prinsessan slog just huvudet på spiken, sa han och tittade upp.
Kungen öppnade sin mun, men prinsessan tog honom hastigt om halsen och viskade i hans öra. Och vad det nu än var, sa sken han upp och såg belåten ut.
- Nå då är det bra som det är, sa ban. Du får naturligtvis göra som du vill, Kalle, och vill du inte ha prinsessan, så är hon inte ledsen för det. Men halva kungariket tar du väl emot ända? Då kan du bo här på slottet och så kan vi i all endräkt regera var sitt.
- Hm, sa pojken och rev sig betänksamt bakom örat. Jag vet nu inte om jag duger till att regera, men går det alltför galet får väl Ers majestät överta alltsammans igen.
- Prat, sa kungen, det ska vi aldrig tala om. Efter detta med regnet. Försöker du bara så går det som en dans ska du se.
Och så blev det bestämt och upptecknat att Kalle var regent över halva kungariket. Kungen och ban begav sig strax till rådkammaren för att överlägga om ett och annat, och kungörelse utsändes strax över hela landet att folket skulle la hämta mat hos Kalle tills en ny skörd blev mogen.
Nästa morgon hängde Kalle ränseln på ryggen och omtalade för kungen att han ämnade sig hem ett slag.
- Ska du ge dig av i det bar regnet, sa kungen.
-Ja ska jag vänta tills jag inte blir våt så får jag väl vänta minst tre veckor, sa pojken.
- Ja, ja, det kan nog hända, medgav kungen. Men vad tänker du nu göra?
- Hem och gifta mig med Elna, sa Kalle och lade iväg utför slottsbacken sa det plaskade efter honom!
Sagor brukar alltid ha ett lyckligt slut så nu önskar jag att denna dag också ger er ett lyckligt slut. Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...