Direktlänk till inlägg 11 augusti 2015
Ni undrar kanske varför jag inte smidet om mitt liv den tid jag var gift och fick barn.
Jag har velat skriva om det då det tillhör min levnadshistoria. Men det är svårt! Då för det första vill jag ta hänsyn till min dotter då det blir en offentlig handling när det skrivs i en blogg. För det andra är jag en person som inte vill kasta skit på en person jag haft en intim nära kontakt med.
Därför blir det mycket som i den berättelsen som för alltid blir fördolt!
Men här ska jag försöka göra ett smide om den perioden i mitt liv ändå. Men ett smide utan bilder!
Jag hade varit och hälsat på mina föräldrar i Helsingborg och var på väg till mitt arbete i Landskrona
där jag arbetade som kock på hotell Öresund.
Vid Glumslöv halvägs till landskrona står en flicka med punktering på sin cykel. Hon var Danska och skulle hem med färjan från Landskrona till Köpenhamn.
Klart jag hjälpte henne till färjan. Jag tyckte hon var väldigt rar och trevlig dessutom väldigt snygg.
Vi kom överens om att jag skulle hälsa på henne i Köpenhamn. Vilket jag gjorde där hon arbetade som hembiträde, klädd i blå klänning med vitt förkläde hos en rik familj..
Jag blev verkligen kär i henne, så kär man någonsin kan bli. Men vi var båda mycket unga ingen av oss hade blivit myndig,
Efter ett halvårs bekantskap förlovade vi oss. Hon blev med barn och ett halvår senare var det dags för bröllop. På grund av den låga åldern behövdes föräldrars tillstånd för giftermål vilket beviljades.
Ja vårt äktenskap börjad riktigt lyckligt. Vi fick två barn. En flicka och en pojke.
Men så var det där med min dans. Tyvärr var hon inte speciellt dansant och dansen var mitt liv.
Jag var allt för ung för äktenskapets ansvar utan satte dansen främst framför allt annat.
På dansbanan varjag kung och flickorna jagade och slogs om mig. Det fans faktiskt ett tillfälle då det blev ett riktigt slagsmål mellan två flickor. Själv var jag tyvärr glad i flickor trots min kärlek till min fru.
Något som inte går riktig ihop!
Så klart att ett sådant äktenskap inte kunde hålla. Efter fem år hade hon tröttnat på mitt levande och begärde skilsmässa. Något jag får helt ta skulden för. Jag tror att jag med en gång då mognade och ångrade mig och ville att vårt äktenskap skulle fortsätta.
Klicka här så fär du läsa fortsättningen!
Som vanligt är min önskan ni mår bra och är lyckliga!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...