Tillhör nedan smide.Klicka här! Går bara att kommentera i detta!

FÖR ATT GÅ TILLBA TILL ÄVENTYRETS BÖRJAN KLICKA HÄR!

Vill ni ta del av när den allra första campingen tog vid

med någta efterföljande? Klicka då här!

Vill ni börja från första avsnitt av min levnadshistoria?

Klicka då här! "Ett gossebarn föds!"

  Allra först en serie bilder. Hälsovägen syns nerifrån med statyn ” lekande barn”.Och den andra med S.t Jörans platsen. Så färgbilden en kärleksgång med vattenfall sidan om Hälsovägen nedanför Öresundsparken som går till Sofiakällan med saltvattnet. Sist 2 bilder från källan.

Så började min första camping! Klickahär!

Hela min levnadsberättelse börjar med "Ett gossebarn föds!" Vill ni följa den? Klicka då här!

För att kommentera. Klicka här!

Nu kommer jag att i en längre serie berätta min cykelfärd till Stockholm som tolvåring.

En berättelse om min ensamcamping innehållande besvär faror och inte minst en speciell

lärdom med stor betydelse för mitt liv efter den färden. Tror ni kommer att finna historien

 mer spännande än vad ni hittills fått läsa av mitt tidiga livs levnadshistoria. Nu börjar jag

 här den berättelsen!

Så kom det en ny vår. Nu när man kände de ljumma vindarna, snön smällt bort och solen värmde. Då började pratet om vart vi skulle cykla till sommaren och campa.

”Vad tycker du Bengt vi ska cykla i år?” Ställdes frågan. Jag hade redan efter förra årets cykeltur bestämt mig för att ska jag cykla någonstans ska jag göra det ensam. Jag ville komma dit som man planerat, vilket vi vart enda tidigare år inte gjort. Mitt svar på frågan blev:

”Vi, var ni ska cykla får ni själva bestämma jag ska inte cykla med er.”  Va, ska du inte med i år?  ”Nej jag ska cykla till Stockholm själv!” Vräkte jag ur mig utan att tänka på vad jag sa!

Ha, ha, ha, ha till Stockholm, DU SJÄLV ENSAM, ta den om rödluvan också!

Sommaren närmade sig och jag tänkte mycket på vad jag sagt om att cykla till Stockholm.

Tanken hägrade mig och jag funderade på att det skulle väl inte vara så omöjligt att cyklade 66 mil det var till Stockholm, Sveriges huvudstad med allt vad där skulle finnas.

Sen hade jag ju dessutom sagt till kompisarna att jag skulle cykla dit. Något jag hela tiden fram till sommaren höll fast vid.

Så kom skollovet. Det blev midsommar.  Några veckor ytteligare förflöt utan att det var tal om något om att jag skulle cykla någon stans. Men så en dag när vi hade vårt killsnack kom frågan:

”När ska du cykla till  Stockholm” Kom frågan. ”Om en vecka” Svarade jag. ”Fint, vi ska heja på dig när du ger dig i väg! Du skickar väl ett kort från Stockholm?” Varmed en massa gliringar följde.

Hela veckan därefter gick åt att inskaffa och planera vad jag skulle packa på min nyinköpta

cykel jag sparat till av märket Monark med inbyggd växel. Nu var det bestämt och ingen

återvändo fans. Stockholm skulle jag till kosta vad det kosta ville.

Där stod så min färdigpackade cykel. Tält, sovsäck.  Kokgryta och stekjärn av Campingmodell. En djup- och en flat- tallrik, mugg, termos , kniv och bestick m.m Ett nyinköpt campingkök därtill konserver och andra matvaror och färdkost. Så nu var det bara att ge sig iväg!

Fortsättning följer! Klicka här!

Det går också att börja vid den första cammpingen och följa de andra tidigare campingävntyren. Klicka då här!

 .Ha en förtjusande dag och här en kram som vanligt!

Bild: Varbergs fästning och kallbadhuset.

 En efter en försvinner.

Så var det att cykla vidare. Men vi skulle så klart bada innan vi cyklade vidare.

Tolle sa att han ville absolut inte följa med och bada.  Han sa han mådde illa och hade ont i magen. Så han slapp. När vi så kom upp till tältet var både Tolle och hans packningar borta. Han hade vänt hemåt själv.

Vi andra cyklade vidare och kom så till Falkenberg. Vi letade upp Skrea strand där vi fann en underbar tältplats. I Falkenberg gick vi och tittad på den vackra parken där vi också kunde vandra längs ån Ätran som runnit igenom sjön Åsunden och Ulricehamn.

En dag när vi gick längs den långa stranden vid Skrea så hade Jycke glömt något han ville ha med. Så han sprang tillbaka till tältet. Vi andra gick sakta för att han skulle hinna ikapp oss igen. Men väldigt vad han dröjde och dröjde. Nåväl han var väl trött och hade lagt sig i tältet

och väntade på att vi skulle komma tillbaka. Så vi fortsatte vår vandring.

Så kom vi tillbaka till tältet. Där var ingen Jycke. Hans packning var också borta. Jo minsann han hade stuckit i väg hem han också! Efter ett par nätter så cyklar vi bara tre stycken vidare mot Varberg där viskan flyter ut och som går igen mitt i Borås.

Det var inte stort mer än tre mil till Varberg där vi slog upp tältet vid Apelviken där det nu finns en jättestor kampinglats. Därifrån tog vi en gångväg på några kilometer längs havet fram till Varbergs fästning. Som är en stor, hög, ståtlig och intressant borg. Detta är staden där de tillverkar cykeln av märket Monark. I Varberg finns också ett gammalt vackert kallbadhus för damer på en sida och herrar på andra. Värt att än i våra dagar att gå och bada i!

Nu hade vi tillryggalagt en sträcka på sådär en 15, 17 mil och var kvar ungefär en 6 till 8 mil till Göteborg. Det var väl kvar en 4 mil till sista staden före Göteborg som heter Kungsbacka.

Men Pelle och Sune ville nu inte cykla längre. Vi stannade ett par nätter till i Varberg. Sen bar de åter hemåt till Helsingborg. Jag hade ingen lust att cykla vidare själv. Vilket jag hemkommen ångrade att jag inte hade gjort. Jag hade ingen lust at avbryta campingen så jag fick dem till att gå med på att när vi kommit hem till Helsingborg skulle vi sen cykla till Trelleborg. Vi gjorde bara ett uppehåll på sydsidan av Halmstad en natt.

När vi kom fram till Hallandsåsen hade Sune och Pelle Snackat sig samman att färden skulle gå till Pelles moster i Västra Karup vid Båstad. Men det gick jag inte med på utan de fick själva cykla dit medan jag cyklade hem.

Hemma i Helsingborg får jag Jycken till att följa med till Trelleborg efter några dagar.

Det tog inte ens en hel dag att cykla de tio milen det var till Trelleborg. En stad jag var väl förtrogen med.

 Där vi får njuta av min farmors gästfrihet och de underbara vita stränderna och  härliga badvattnet.

Fortsättning till det stora äventyret: Klicka här!

Bilderna: Laholm och Norreport, Halmstad
Denna port fick vi cykla igenom då vägen gick där!

Nu hade vi blivit tjuvar också! Fy!

Förra året skulle vi ju Skåne runt. Nu bestämde vi oss för Göteborg fast det inte gått så bra med Skånerundan. Nu var det bara en rak sträcka genom Halland!
Där hägrade Liseberg. Nu var vi ju också ett år äldre och de var ju inte längre sträcka än en tur runt Skåne.
Det var samma killar som nu med friskt mod satt kursen norrut mot den stora spännande staden.
Första anhalten var Ängelholm där vi varit två år innan, så där kände vi oss riktigt hemmastadga ett par nätter.
Att det fans en ås vi skulle över det viste vi. Det var Hallandsåsen någon mil norrut. Men att det var en sådan hemsk backe vi måste leda upp våra tungt packade cyklar för det hade vi inte föreställt oss. Upp kom vi och vilken farlig fart det sedan gick nerför på andra sidan! Där Halland tog vid.  Oho, vinden ven runt öronen skjortorna fladdrade rakt bakom oss.  Vi skrek av förtjusning. Besväret att traska uppför var fullständigt bortglömt.
Den dagen kom vi fram till Laholm. Denna lilla vackra stad med några små gator av små låga söta hus där rosorna växte uppåt väggarna. Där fans också ett förunderligt ovanligt torg med gamla hus runt. Så kunde man också gå och se på  ån Lagans vattenfall med dess kraftverk.
För att kunna bada och slå upp tältet cyklade vi så till Melbystrand vidsträckta badstrand med dess sandkullar. Där stannade vi två nätter.
Sen fortsatte vi vår färd norrut. På ett bageri gjorde vi något man inte får göra. Vi stal vetebullar. Vad vi var smarta och duktiga som kunde göra det utan att bli upptäckta!
I alla fall saknades inte bullarna på bakplåten som var utsatt i ett ställ förrän vi var långt därifrån. Vi kom till Halmstad och gick runt och tittade lite i den staden. Där stod en drickabil.
Nu hade vi lärt oss att stjäla också. Så medan föraren var inne i affären gav vi oss i väg
med var sin läskedryck tagna från bilflaket.
Så cyklade vi vidare. Men först skulle vi cykla genom valvet som bilden ovan visar. Vägen gick nämligen igenom där på den tiden.
Där passerade vi ån Nissan innan vi slog läger nästa gång.
Vi  slog läger någon mil ovanför Halmstad  i en talldunge intill stranden, där vi stannade bara en natt.
Fortsättning följer. Klicka här!

Ha en underbar dag, kväll och kram på er!

Bilderna: Ringsjön på kvällen och på dagen samt Trolleholm.
  
En konstig lukt!

Planeringen att cykla Skåne runt var perfekt Den skulle gå genom Landskrona ner till Lund och se på Domkyrkan där jätten Finn fortfarande står och försöker skaka sönder kyrkan. Där ifrån till Malmö, Sveriges tredje största stad. Följand städer var inprickade Längst i sydväst Skanör och Falsterbo vidare Trelleborg och Ystad. På väg till Simrishamn med sina små vackra hus och sitt fiskeläge titta på Glimmige hus den gamla borgen där råttorna lockades bort på medeltiden med en flöjtare. Vidare Kristianstad och hem via Hässleholm.

Första dagen cyklade vi genom Teckomatorp och Svalöv. Där blev vi oense om vilken väg vi skulle cykla. Vi titta på kartan och till sist blev vi överens om att det skulle vara kul att cykla till Ringsjön ovanför Eslöv en bit från Höör mitt i Skåne. Nu hade det blivit mörkt och vi var trötta. Fann en plats att slå upp tältet på. Vi kände en konstig lukt men vi var så trötta att vi nu bara ville sova. Lukten vande vi oss vid och somnade gott. Men alla vaknade vi vid mummel utanför tältet och någon ryckte i tältpinnarna. Fem luftgevärspiper stack ut genom tältöppningen och
ett skott small till. Ett antal ryggar såg vi försvinna bort och hörde ett ropande:” De skjuter, de skjuter!
Sen blev det lugnt och sömnen infann sig igen. På morgonen när vi vaknade och det var ljust och tittade ut. Jasså det var därför det känts en konstig lukt när vi slog upp tältet. Vi hade slagit upp tältet nära en soptipp. Men vidare kunde vi se slottet Trolleholm några hundra meter därifrån.
Den dagen kom vi fram till Ringsjön där vi hade det väldigt fint och tappade lusten för att cykla vidare på ett bra tag.
 Men även detta stället tröttnade vi på utan skulle uppta vår tidigare uppgjorda plan.
Men det gick inte att komma överens längre så det slutade med att vi ännu en gång vände hem utan att komma dit vi planerat.
 Men vi blir ju äldre för vart år och det kommer ju fler somrar och äventyr!

Fortsättning; Klicka här!

Hoppas veckan börjat bra och det blir en fin vecka för er alla--Kram!

 Bild: Tid som nu är förbi.

Blev inte som vi planerat.

Vintrarna hände det inte något speciellt av intresse. Det var skolan det var skridskoåkning. När det var snö, bygga snöborgar och ha snöbollskrig. Kälke och sparkåkning. Ofta blev det åk på bara en masonitskiva i backarna. Skidor kunde jag inte åka!  Det var mycket simning och simhopp på varmbadhuset. Jag blev medlem i HSS Helsingborgs simsällskap redan vid skolstarten. Med tiden var jag med i simtävlingar och framför allt simhopp. Jag var alltid med i skämthoppar gruppen. Ett hopp hette upp och ner vända världen. Det innebar att från 5 meters trampolinen stod en kille och höll mig i benen medan jag stod på huvudet och höll honom om benen. Så kastade han sig ut i luften och snurrade ner i bassängen. Han var en stor kraftig kille och hur jag än kämpade för att inte komma under honom ner i vattnet blev det ändå så alltid.
 Hade det inte hänt en olycka när jag gjorde det  tyska hoppet med skruv några år senare, så kanske det skulle kunnat gå långt för mig i simhoppstävlingar. Efter att jag sviktat upp i luften
och vänt neråt med huvudet var samtidigt svikten på väg mot mig. Jag hade halkat till och gjort en miss som innebar jag inte kom tillräckligt långt ut från svikten utan stötte ihop med huvudet i den. Nedkommen i vattnet värkte det fruktansvärt i tänderna så jag viste varken vad som var upp eller ner. Efter det hoppet tog det många år innan jag vågade mig på några hopp från en trampolin och då var det för sent att bli något riktigt ämne för tävlingar.
Nu har jag varit förflyttad några år framåt i tiden så nu får jag gå tillbaka när jag var åtta år.

 Året innan hade vi ju fått riktig smak på det där med campning. Då skulle vi ju ta längre turer och se den vida världen. Det blev bestämt att vi skulle till Kullaberg som vi hört så mycket berättats om. På vägen dit passerar vi det mycket lilla samhället Hittarp. Det ligger sådär sju, åtta kilometer efter Helsingborg.. Dit vandrade vi längs stranden till på vintern för att dricka varm choklad på det enda kafé som finns där . Vi var fortfarande samma fyra killar. Sune, Tollan (Torleif), Pelle och jag.
 Kullaberg är berget längst ut på Hallandsåsen med sina branta och vassa klippor. Där många skepp krossats mot innan det blev byggt en fyr där. En fyr som man får besöka invändigt. Innan man kommer dit kommer man igenom det lilla så kända samhället Mölle med sina pensionat och restauranger  dit de rika for och förlustade sig.
Vi cyklade två och en halv mil och slog upp tältet på en äng nära stranden. Då var det knappt en halv mil till Höganäs. Strax före Höganäs låg små hus efter vägen där det såldes keramik, mest krukor. Vi vandrade in till Höganäs dagen efter vi kom fram men där tyckte vi inte var något intressant. Natten hade varit kall och vi var ganska frusna när vi steg upp på morgonen.
Dagen var inte heller varm så det blev dåligt med badning. Jo badas skulle det göras ändå fast det var kallt. Ingen ville ju vara fegis för de andra. Redan vid läggdags på kvällen frös vi.
Det blev en lång natt. Huttrande utan att kunna sova försökte vi krypa ihop nära varandra.
Vi skiftades om att ligga i mitten. Nej det var vist inte så kul med camping alltid.
Ännu hade vi inte lärt oss hur man la under tältet och la upp vid sidorna m.m för det är under ifrån kylan kommer.  Nu var vi inte så stora sturska pojkar som klarar allt utan vi var rätt så gnälliga och tyckte nog lite synd om oss själva var för sig utan att säga det.
På morgonen lagade vi ingen gröt vi åt bara smörgåsar och drack the. Sen packade vi ihop och satte oss på våra cyklar. Det var Kullaberg vi skulle till. Men cyklarna var vända mot Helsingborg och dit gick det. Så var det slut med den sommarens camping!
Men vi lovade oss att nästa sommar skulle det bli annat av.

Fortsättning följer: Klicka här!

 Bilder: Höst.

Gröten smakar fy tusan!

Det blev två dagar en natt på Råå ängar som sju åring. Nu hade vi fått smak på med det här med camping och leva vildmarks liv och klara sig själv. Nu skulle vi ha kok och stekutensilier med oss. Vi planerade väl för nästa äventyr och efter ett par veckor var cyklarna fullpackade. Det var betydligt större packning än förra gången. Det var Pelle, Sune ,Torleif och jag hade packat sina cyklar. Det fans havregryn potatis och konserver m.m bland packningarna.
Det var samling vid idrotts stadium Olympia där en av de andra tre bodde.
När det var match där mellan HIF och MFF behövde man inte gå dit för att veta när det blev mål. Det hördes ända hem till mig. Var det HIF som gjorde mål så var det ett jubelvrål och klappande tvärt om ett överröstande buande.
Så gick färden iväg och den skulle gå till Pålsjö backar.
Färden gick genom den vackra bokskogen med namnet Pålsjöskog. Där mitt i skogen ligger en vacker paviljong dit vandringen går midsommaraftons natt.  Se ”Midsommar”.
I nordöstra ändan ligger det vackra krematoriet omgivit av sin vallgrav. Dit man cyklade vintertid för att åka skridsko. Därifrån löper en väg ända ner till strandpromenaden och Pålsjö kallbadhus. Strax innan vägen tar slut finns en anddamm med Muséeföremålet bestående av
en vattendriven kvarn. 
Skogen sträcker sig i norr till de kala kullarna som är Pålsjö backar. Och nedanför ligger stranden och havet. Det var dit vi cyklade och slog upp tältet.
Efter det tog vi upp våra redan bredda smörgåsar och mjölkflaskor som då lät sig smakas.
Det blev spring upp och ner på kullarna, ner på stranden och ut i det svalkande vattnet.
Där fans träd att klättra och klänga i. Där fans även ett torn som gick över trädtopparna som vi kunde klättra i. Uppe i det hade vi fin utsikt till Helsingör. Tornet var till för att markera för fartygen att det låg en elkabel till Danmark där. Det var tafatt lekar och kurragömma. För att inte tala om sist i vattnet. Vi kokte potatis, korv, kokte gröt öppnade konservburkar och värmde med mkt mera.  Disken fick göras med sand och havsvatten. Det var frihet och äventyr vi upplevde i fantasin med vad vi sett på äventyrsfilmer.
En morgon smakade gröten väldigt illa och gick inte att äta utan måste slängas. Det hade också känts en konstig lukt från elden denna morgon. Vad var nu detta? Jo dagens kock
hade lagt en bit bildäck på elden! Den morgonen fick frukosten bestå av smörgåsar bara.
Hela 5 dagar varade den kampingen då vi inte längre hade något mer att äta och dricka!
I Helsingborg låg yrkesskola och hem för lytta, döva och andra ”vanförda”. Att det var i denna stad detta var belagt syns mycket underligt med de backar som fans där. Hur ofta fick man inte hjälpa en rullstolsbunden upp för backarna för att de skulle kunna komma hem till anstalten som var deras hem.
Ett stort nöje för mig under min barndom var att gå tvärs över gatan med bullar och saft.
 Det var vanföranstaltens yrkesskola som låg där. Där satt enbenta, dövstumma och blinda
och gjorde borstar och korgar m.m De blev alltid så glada och upprymda när jag kom på besök. Med den glädje de visade gjorde det mig också glad varför dessa besök skedde så ofta jag kunde få bullar av mor.

Fortsättning. Klicka här!

Inte gått att komma ut på nätet i dag!
Fotot: Hemma hos svinuppföaren.
Svinuppfödaren jätten på på kortet!

Sillakärringen!

Ett gammalt grått tält ägdes av mina föräldrar. Inhandlat begagnat och väl använt. Ett tält som fortfarande är i min ägo men nu helt utan impregnering. Ett tält av tyg men så fint att det har golv, också av tyg. Det är ett fyrmannatält vilket innebär att man precis kan ligga fyra vuxna personer i brädd.
Detta tält fick jag då låna som sjuåring. Vi var fyra jämnåriga kompisar på cyklar som ställde kosan till Råå ängar en bit söderut förbi kopparverket. Råå är ett litet eget samhälle utanför Helsingborg men ingår ändå i staden Helsingborg.
Råå stavas med två å efter som danskt å är två an. När det blev svenskt så sattes det bara två ringar över ana.
Råå är ett litet pittoreskt fiskarsamhälle Med smala kullersten belagda gator. Små hus med små söta trädgårdar. I hamnen lägger så fiskebåtarna till i rad kl. fem på morgonen med sin fiskfångst. Är man i Helsingborg så bör man ta en tur till Råå. De har även god rökt sill!
Här i Råå bodde Fiskarfrun. Varje morgon for hon in till staden med färsk fisk. Där lastade hon fisken på en rullebör. En rullebör är en skottkärra som består av två långa trästörar med ett järnhjul satt  i ena änden på störarna varmed ett flak sen är lagt på dem. Andra änden av störarna blir då handtag så man kan rulla iväg med dess last. Sen gick hon gata upp  och gata ner och in på gårdarna och klingade med sin lilla malmklocka. Det var färsk sill, torsk, spätta och annan fisk lagd på is.
Det gjordes en sång om henne med melodin  kväsarvalsen ” Och kärringen rullar på gåren in för att sälja sin surna sill--------” För att väga fisken använde hon en besman. En besman är en graderad järnstång med en stor klump i ena änden och andra ändan en krok att hänga upp fisken i. Så ett handtag att hålla i som man kunde flytta så fisken och klumpen vägde jämt. Så var det att läsa av på stången vikten där handtaget visade fiskens vikt.
Råå-ån som kommer från Ringsjön som ligger mitt i Skåne norr om Eslöv, rinner ut vid hamnen.
Så går man över ån på en träbrygga varvid man kommer till några små skeppsvarv. Sen är det bara några hundra meter kvar till ängarna. Där slog vi så upp tältet och njöt av att slippa sina tjatiga föräldrar. Vi var nu stora karlar  som kunde klara sig själva, tyckte vi!
Numera finns där ett paradis för hundägare. På den härliga vita sanden och långgrunda vattnet får hundarna springa fritt. Där badar hussar och mattar tillsammans med sina älsklingar som har nöjet att få leka med andra hundvänner.
Det var det  året jag provade på rökning. De stora pojkarna hade talat om hur vi skulle göra.
Vi skulle plocka stora cigarettfimpar och plocka ut tobaken. Lägga tobaken i papper och rulla dem till cigaretter. Sen tända i ena änden och dra in röken i andra änden. Det lät ju spännande att göra som de riktiga rökarna gjorde.
Så satt vi under trätrappan som går till köksingången. Sune, Pelle och jag. Tobaken vi samlat ihop rullades i tidningspapper. Det blev ju inte likt en cigarett precis. De blev tjocka och konstiga. Men det gick att tända dem och rök kom det ur änden när man sög. Nu var det bara jag som sög riktigt. De andra två vågade inte fullt ut. Jag inte bara sög och hostade, jag försökte även svälja röken.
Det gick fort att må illa.  Måste rusa till dasset där jag stod böjd och kräktes  ner i hålet.
Har du sett sa Pelle till Sune. Bengt skiter med munnen.
Den dagen var slut för mig. Blek illamående och yr var det att komma hem och lägga sig.
Där låg jag sen på sängen medan rummet snurrade. Jag skulle då aldrig bli rökare!
Men det dröjde bara fyra år efter så börjadedes med smygrökning och jag blev slav under den lasten. Det tog många år därefter jag kunde fimpade sista cigaretten. Det har fått ett eget avsnitt i ” Smeden Bengt NIKOTINISTEN!” Lämplig läsning för den som vill men har svårt att sluta röka!

Det blev inte mycket sagt om campingen. Det finns heller inte mycket att säga om den. Det var spännande, roligt och vi hade det som barn i allmänhet på läger men utan vuxna ledare.

Låt fantasin sprudla så kan ni se fyra småungar spring på gräset ner på sanden och ut i vattnet glada och fria!

Fortsättning! Klicka här!