Bild Dresden

DDR- äventyrets början -klicka här!

 En bilkaravan på väg, vart?

  Jag hade ju en röd volvo combi vilken poliserna var väldigt intresserade av. En berömd bil som sällan eller aldrig syntes på obygden i DDR. Det gjorde att poliserna verkade betydligt mer vänligt inställda till oss. Det togs fram karta och hur han förklarade hur vi hamnat där vet jag inte, men vi blev visade på kartan hur vi skulle köra mot väst..

Phu jag drog nu en lättnande suck. Alltså vi skulle få köra vidare! Så vi satte oss igen i våra bilar och körde så som vi nu åter blivit visade att vi skulle köra.

Det där med Praag fick vi allt ge upp. Vi kom till ett ställe där vi kunde ta oss en fika. Vi tyckte nog vi levde farligt, men skulle vi ge upp försöket att ta oss till Praag?

 Där satt vi och resonerade om hur läget nu var. En massa ungar skrockades runt min Volvo. Hans skalbagge var ju en vanlig känd bil även i Östtysklan .

 Det var inte bara ungar utan det kom många vuxna som intresserade sig för bilen. Det var mycket frågor om den. Men de var också väldigt intesserade var vi kom ifrån, vart vi skulle, ja de ville veta så väldigt mycket så det gick inte att besvara allt.

Skulle vi våga tala med dem  om vad som skedde i Praag. Vi provade vad de sulle säga. Några var för det och några var emot det. Det blev livliga diskusioner från dem för och emot. Jag blev väldigt förfånad att de vågade utrycka sina åsikter på det viset.

 Vi fick berättat för oss att det fans många ställen utmed tjeckiska gränsen som inte hade någon bevakning. Men de skulle vara svåra att finna.

Men med sådana uppgifter och att vi nu klarat oss så här långt kom vi överens om att vi ändå skulle försöka ta oss till Praag, kosta vad det kosta ville. Väl i Praag skulle vi säket få hjälp att ta oss till Österike.

 Så var det två nyfikna vetgiriga äventyrare som inte hade långt kvar till Chekoslovakien som åter var på väg dit.Men den resan blev det snart stopp på. Poliser igen! Inte en polisbil utan drygt  ett tiotal.

Samma visa igen. Jag som inte begrep ett dugg Min snart ett dygn gamla kompis som fick förklara.Kartor fram och en massa snack mellan kompisen och poliserna.

 Denna gång blev det inte ett tillrättavisande om hur vi skulle köra mot väst. Nej en polisbil framför oss som visade vägen och en bakom oss.

Oj joj joj, Östtyska fängelser skulle inte vara allt för trevliga. Skulle jag få träffa en svensk konsulat snart. Skulle en sådan få ut mig till Sverige nån gång.Nu tänke man hur dumt man betett sig och var ångerfull.

 Rätt som det var så var vi uppe på autoban som går vid och till Berlin.Där stannade karavanen.

 Två poliser kom fram till mig.  Hade en karta med sig.Pekade rakt fram söderut och sa till mig att köra fort fort rakt fram på autoban.

Denna gången var jag förstående! Det var då inte många mil kvar till VästTyska gränsen. I backspegen såg jag att poliserna var kvar hos västtysken som jag   inte vet vad som hände med.  Vet bara att han hette Hans.Fick fyllt tanken, kom igenom tullen  sent på kvällen efter att bilen genomgåtts i minsta detalj.

  Om det så bara varit en knappnå jag skulle gömt undan skulle de funnit den! De andvände stora speglar för att se att det inte fans något under som inte skulle vara där. Denna gång hade jag verkligen haft turen på min sida!

Ett nytt äventyr. Klicka här!

Biden från Postdam

Körde vilse!

 I närtheten a  Rostock är en grön tankställe där vi fyller våra tankar och dunkar. Sen är det till att ge sig iväg!

 Men i stället för att ta vägen västerut tar två killar i var sin bil, jag i min röda Volvo combi han i sin skalbagge alltså Wolkswagen. Tar de  en väg som går sydost ut. När vi har kommit flera mil  står det en polisbil och stoppar oss.

Oj, oj hur ska vi förklara vart vi var på väg och inte till Västtysklan?

Poliserna undrade var vi var på väg och hur vi kommit dit där vi var.  Jag väldigt nervös: ” Nein spreitsen dautsis jag from Sveden”! Men min kamrat kan ju inte låtsas inte förstå något då han hade en D- skylt och tyskt pass. Han förklarade att inte viste var vi var  utan trodde vi var på väg rakt västerut. Det togs fram en karta och vi blev förklarade hur vi skulle köra. Så  fick vi vända västerut igen ändå.

Men när vi kört någon mil stannade vi och tittade på kartan och fann en annan väg som gick mot sydost. Den tog vi då och var på väg mot Praag igen.

Bara det att färdas på de östtyska vägarna var ett vådligt äventyr. Smala, ja på vissa ställen så smala att två bilar  inte kunde mötas. Krokiga, visserligen asfalterade men en ojämnhet, spickor och hålor. Vägar med mycket alle´er.

Nu var det full dager med härligt solsken. Man körde igenom många småstäder eller byar med gråa nerslitna hus där gatorna bestod av kullrig gatsten. Ganska spökligt. Häst och vagn mötte eller passerade vi ofta och en och annan Drabant.

Färden gick även genom små skogspatier tills vi åter blev stoppade av två polisbilar.Ja nu var det säkert klippt för oss. Nu var vi ju långt från västgränsen och där skulle vi ju absolut inte vara.

Inte var jag precis modig vid det tillfället. Skulle jag försöka förklara att jag inte hade hört något om att vi inte hade något gällande visum längre utan bara råkat köra vilse. Vilka djävla ideer vi fått för oss,  hur ska detta nu sluta, ska det bli fängelse etc. Det var många tankar som for runt i huvudet!

Där stod fyra poliser barska som synden vilket gjorde att det var bäst att inteförsöka förklara något alls.

I stället för att försöka krångla in mig i några försök att med lögner försöka förklara hur vi hamnat här  så spelade jag en lika dum och korkad svensk igen som inte begrep ett dugg.

Kompissen fick ju föra talan och förklara.

Hur det går tar vi i morgon!  Forts. Klicka här!

 Så onsdag- simning!  Tänker mycket på er vänner som inte har det i dag som jag önskar men hoppas på snar bättring. För övrigt är ju min önskan för er alla att det blir en strålande dag och kväll!

Bild fr. Leibzig.

  Indragit visum!

 Så var jag på väg över till Östtyskland.  Fått mitt trasitvisum och växlat till mig några Östtyska D-mark, samma värde som i väst men gick inte att använda där!

Köpt bensinkuponger och går och sätter mig vid ett  fönsterbord för att få lite mat i mig. Efter några minuter kommer en kille kanske några år äld.e än jag och frågar om han får slå sig ner vid mitt bord. Givetvis, kul med lite sällskap. Killen var tysk men från väst.

Medan vi sitter där kommer ett meddelande från högtalarna. Vi ska inte få köra genom DDR. Varken turistvisum eller trasitvisum gäller utan vi är hänvisade att när vi kommer fram antingen köra närmaste väg rakt västerut eller åka med färgan tillbaka till danmark.

Min bordskamrat ber mig vänta medan han går och försöker få reda på vad som hänt.När han kommer tillbaka så har han fått reda på att det varit en rysk invation med stridsvagnar i Praag.

  Vi snackar vidare om saken och kommer överens om att vi på något sett ska försöka ta oss till Praag för att se vad som händer där.  Så vi undrade om det kunde finnas någon byväg någonstans som det inte fans gränsvakter. Det fick vi ju försöka leta upp när vi kom till gränsen där för ingen av oss hade ju visum till dåvarande Tjeckoslovakien.

Så någon gång vid tre tiden och mörkt fortfarande är vi i Rostock. Som ligger en bra bit från färjeläget där bilarna kontrollerats minitiöst.

Passen noggrant granskats och stämplats. Därifrån skulle vi köra mot alte Lybäck.

 Vi tar resten i morgon eller hur? Forts. Klicka här!

Så var det avslutningen i smedjan. Där smida en variaton på mitt dagliga önskablir allt svårare.  Detta fick då bli avslutningen med den önskan att dagen började med guld i mun och så också avslutas! Kram!

Oj vad tiden gick fort! Hann inte tänka på vad jag skulle smida på  måndag. Nu är det måndag och  klockan är över två.

Det är kaus i huvudet, Tänker och tänker. Nu mins jag det var någon som sa något om mina resor. Det ska jag försöka få tangenterna dansa kring så får vi se vad det blir.

Då ska jag nu berätta om en av de reser i  DDR som skulle ligga till grund för registrering.

Färden gick från Göteborg där jag då bodde  vid denna tid. Tog färjan från Helsingborg till Helsingör.

 Genom Köpenhamn och ner till Gedser där man tog färjan över till Rostock.  Alla de gånger jag åkt den vägen till Tyskland så var man framme någon gång mitt i natten sådär vid tre tiden.

Det behövdes inget sökt visum utan det utfärdades på färjan. Antingen fick man begära turistvisum eller ett transitvisum vilket det senare innebar att man fick köra genom DDR utan att övernatta någonstans.Att många valde denna väg berodde på att bensinen var så billig där. Man hade nästan tom tank när man kom dit.

 Fyllde tanken och en reservdunk när man lämnade DDR.  När man lämnade Östtyskland nere i närheten av Nyrnberg, så var det inte många mil kvar till Mynchen.Då hade man en full tank och därifrån kunde man styra kosan såväl Österike som italien och många andra länder.

Det var lite av nostalgi också att köra och vistas i Östtyskland. Vägar, gator Hus och städer fick en att känna att man flyttats tillbaka i tiden närman var liten   i Sverige under krigstiden. 

Man betalade inte med kontanter när man tankad i Östtyskland, man fick köpa kuponger på färjan som då  kunde köpas bensin på de ”gröna” tapparna på. Tappar som Östtyskarna inte kunde Köpa bensin på vilken var bättre bensin än de vanliga tapparna som luktade vedervärdigt där Tyskarnas Drabanter gjorda av plast fick tanka.

Forts. Klicka här!

 Nu har tangenterna slint i väg så jag tror jag spar resten till i morgonoch ser om de sliter iväg lika bra då.

Som sagt det är nu ny vecka, hoppas solen skiner på er alla i dag. Men viktigast är att solen skiner i själ och sinne hos er. Hoppas helgen blev fin och dagen börjat bra och hela veckan fortsätter så. Kram!

Wien

Brukar se på ”Packat och klart” Men blir för det mesta besviken på det.Som den gång de visade Warzava och många andra som ex. Maracech och nu i går när de visade Wien.

Inte får de som reser för att uppleva något vesenligt kännslan att dit måste jag resa.

Att få se Domen invändigt, Schönbrunn (slottet) med sin trädgård.Rum med de vackraste möbler, kakelugnar och konstverk. I ett av rummen kan man se restarering av takmålningarna. Där hade en bomb fastnat och som tr var inte kreverat.

 Få roa sig på Pratern,Sitta och prata med och sjunga med olika nationella turister vid Grinsing, Gå och se en opporett. Det är något helt annat än se det på TV.

Sitta högt upp i tornet medan man ser ut genom fönstret och ser hela Wien medan man snurrar runt varv efter var medan man äter en underbar måltid. Vandra i de vackra parkerna fram och in i parlamentet.

 Följa Wiens kanaler och floden Donau.

Åka runt med häst och vagn och se Wiens sevärdigheter.

 Åka upp på terpentinvägar upp på Karls Berg.Med mycket mycket annat som jag skulle visa om jag fick göra ”packat och klart”

Då skulle det skapa längtan att resa till Österrike och dess huvdstad varav Österikes 8 milj. Invånare bor över 1,6 milj. I Wien. Wien mina drömmars stadDär jag varit åtskiliga gånger.  Från Wien gjorde jag mina utflykter till MelkLins och många  många andra platser.  Besökte Saltsburg. Saltgrotter, Isgrottor sjögrotter,Följde Donau till denlilla underbara gränsstaden Pasau när man är på väg hem igen. Ta ett bad i schön blau Danau!

Nu börjar en spånnande DDR- resa. Klicka här!

 Så är det dags för simning igen. Sitta och njuta i bastun och tänka på er bloggvänner att ni har det lika skönt och trevligt som jag. Kram!