Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under februari 2008

Av Bengt - 29 februari 2008 13:26



Så här blir det denna fredag!


 Solen skiner i dag, men jag har ingen bil! Min Audi såldes i gårkväll.Ringde på en BMV som jag var mycket intresserad av till bra pris.Men då  var den såld. Den var så bra och prisvärd. Såldes dagen efter annonsen.Hopplöst att vara utan bil. Stressigt och besvärligt. Nu jagagar jag efter en ny,Och har inte tid med att smida något direkt. De som är bra och rätt pris får man leta efter. Har tittat på tre stycken och fortsätter att leta nu!Blir ingen bild. Inget spännande i dag. Inget roligt eller intressant heller.Det är bara bil i huvudet nu! Ska väl komma  kommentera hos er, men senare!

Undrar förstås om det finns någon som friar till mig idag? Som det sägs, först till kvarn får först mala! Men de under 40,har avlagt profesur och ser ut som en hoolyvodsstjärna har förtursrätt! Annars är jag väl inte så kräsen! Lämna referens! Alla frierier begrundas det fins ju andra kvaliteter  också att ta hänsyn till!



Önskar er nu en riktigt härlig avslutning på denna veckan. Att alla börjar bli friska igen och de som inte blivit drabbade slipper bli det! Kram på er alla!

Av Bengt - 28 februari 2008 11:01

Bild Dresden


DDR- äventyrets början -klicka här!

  

 En bilkaravan på väg, vart?


  Jag hade ju en röd volvo combi vilken poliserna var väldigt intresserade av. En berömd bil som sällan eller aldrig syntes på obygden i DDR. Det gjorde att poliserna verkade betydligt mer vänligt inställda till oss. Det togs fram karta och hur han förklarade hur vi hamnat där vet jag inte, men vi blev visade på kartan hur vi skulle köra mot väst..

Phu jag drog nu en lättnande suck. Alltså vi skulle få köra vidare! Så vi satte oss igen i våra bilar och körde så som vi nu åter blivit visade att vi skulle köra.

Det där med Praag fick vi allt ge upp. Vi kom till ett ställe där vi kunde ta oss en fika. Vi tyckte nog vi levde farligt, men skulle vi ge upp försöket att ta oss till Praag?

 Där satt vi och resonerade om hur läget nu var. En massa ungar skrockades runt min Volvo. Hans skalbagge var ju en vanlig känd bil även i Östtysklan .

 Det var inte bara ungar utan det kom många vuxna som intresserade sig för bilen. Det var mycket frågor om den. Men de var också väldigt intesserade var vi kom ifrån, vart vi skulle, ja de ville veta så väldigt mycket så det gick inte att besvara allt.

Skulle vi våga tala med dem  om vad som skedde i Praag. Vi provade vad de sulle säga. Några var för det och några var emot det. Det blev livliga diskusioner från dem för och emot. Jag blev väldigt förfånad att de vågade utrycka sina åsikter på det viset.

 Vi fick berättat för oss att det fans många ställen utmed tjeckiska gränsen som inte hade någon bevakning. Men de skulle vara svåra att finna.

Men med sådana uppgifter och att vi nu klarat oss så här långt kom vi överens om att vi ändå skulle försöka ta oss till Praag, kosta vad det kosta ville. Väl i Praag skulle vi säket få hjälp att ta oss till Österike.

 Så var det två nyfikna vetgiriga äventyrare som inte hade långt kvar till Chekoslovakien som åter var på väg dit.Men den resan blev det snart stopp på. Poliser igen! Inte en polisbil utan drygt  ett tiotal.

Samma visa igen. Jag som inte begrep ett dugg Min snart ett dygn gamla kompis som fick förklara.Kartor fram och en massa snack mellan kompisen och poliserna.

 Denna gång blev det inte ett tillrättavisande om hur vi skulle köra mot väst. Nej en polisbil framför oss som visade vägen och en bakom oss.

Oj joj joj, Östtyska fängelser skulle inte vara allt för trevliga. Skulle jag få träffa en svensk konsulat snart. Skulle en sådan få ut mig till Sverige nån gång.Nu tänke man hur dumt man betett sig och var ångerfull.

 Rätt som det var så var vi uppe på autoban som går vid och till Berlin.Där stannade karavanen.

 Två poliser kom fram till mig.  Hade en karta med sig.Pekade rakt fram söderut och sa till mig att köra fort fort rakt fram på autoban.

Denna gången var jag förstående! Det var då inte många mil kvar till VästTyska gränsen. I backspegen såg jag att poliserna var kvar hos västtysken som jag   inte vet vad som hände med.  Vet bara att han hette Hans.Fick fyllt tanken, kom igenom tullen  sent på kvällen efter att bilen genomgåtts i minsta detalj.

  Om det så bara varit en knappnå jag skulle gömt undan skulle de funnit den! De andvände stora speglar för att se att det inte fans något under som inte skulle vara där. Denna gång hade jag verkligen haft turen på min sida!

 

Ett nytt äventyr. Klicka här!


  Tråkigt att så många vänner nu inte är raska. Hoppas det är en kortvarig sak.Ni vet ju att jag önskar er allt gott.  Men även om så önskar jag det ändå blir en trevlig dag för er alla---Kram!
Av Bengt - 27 februari 2008 11:21

Biden från Postdam




Körde vilse!


 I närtheten a  Rostock är en grön tankställe där vi fyller våra tankar och dunkar. Sen är det till att ge sig iväg!

 Men i stället för att ta vägen västerut tar två killar i var sin bil, jag i min röda Volvo combi han i sin skalbagge alltså Wolkswagen. Tar de  en väg som går sydost ut. När vi har kommit flera mil  står det en polisbil och stoppar oss.

Oj, oj hur ska vi förklara vart vi var på väg och inte till Västtysklan?

Poliserna undrade var vi var på väg och hur vi kommit dit där vi var.  Jag väldigt nervös: ” Nein spreitsen dautsis jag from Sveden”! Men min kamrat kan ju inte låtsas inte förstå något då han hade en D- skylt och tyskt pass. Han förklarade att inte viste var vi var  utan trodde vi var på väg rakt västerut. Det togs fram en karta och vi blev förklarade hur vi skulle köra. Så  fick vi vända västerut igen ändå.

Men när vi kört någon mil stannade vi och tittade på kartan och fann en annan väg som gick mot sydost. Den tog vi då och var på väg mot Praag igen.

Bara det att färdas på de östtyska vägarna var ett vådligt äventyr. Smala, ja på vissa ställen så smala att två bilar  inte kunde mötas. Krokiga, visserligen asfalterade men en ojämnhet, spickor och hålor. Vägar med mycket alle´er.

Nu var det full dager med härligt solsken. Man körde igenom många småstäder eller byar med gråa nerslitna hus där gatorna bestod av kullrig gatsten. Ganska spökligt. Häst och vagn mötte eller passerade vi ofta och en och annan Drabant.

Färden gick även genom små skogspatier tills vi åter blev stoppade av två polisbilar.Ja nu var det säkert klippt för oss. Nu var vi ju långt från västgränsen och där skulle vi ju absolut inte vara.

Inte var jag precis modig vid det tillfället. Skulle jag försöka förklara att jag inte hade hört något om att vi inte hade något gällande visum längre utan bara råkat köra vilse. Vilka djävla ideer vi fått för oss,  hur ska detta nu sluta, ska det bli fängelse etc. Det var många tankar som for runt i huvudet!

Där stod fyra poliser barska som synden vilket gjorde att det var bäst att inteförsöka förklara något alls.

I stället för att försöka krångla in mig i några försök att med lögner försöka förklara hur vi hamnat här  så spelade jag en lika dum och korkad svensk igen som inte begrep ett dugg.

Kompissen fick ju föra talan och förklara.


Hur det går tar vi i morgon!  Forts. Klicka här!


 Så onsdag- simning!  Tänker mycket på er vänner som inte har det i dag som jag önskar men hoppas på snar bättring. För övrigt är ju min önskan för er alla att det blir en strålande dag och kväll!

Av Bengt - 26 februari 2008 13:12

Bild fr. Leibzig.


  Indragit visum!


 Så var jag på väg över till Östtyskland.  Fått mitt trasitvisum och växlat till mig några Östtyska D-mark, samma värde som i väst men gick inte att använda där!

Köpt bensinkuponger och går och sätter mig vid ett  fönsterbord för att få lite mat i mig. Efter några minuter kommer en kille kanske några år äld.e än jag och frågar om han får slå sig ner vid mitt bord. Givetvis, kul med lite sällskap. Killen var tysk men från väst.

Medan vi sitter där kommer ett meddelande från högtalarna. Vi ska inte få köra genom DDR. Varken turistvisum eller trasitvisum gäller utan vi är hänvisade att när vi kommer fram antingen köra närmaste väg rakt västerut eller åka med färgan tillbaka till danmark.

Min bordskamrat ber mig vänta medan han går och försöker få reda på vad som hänt.När han kommer tillbaka så har han fått reda på att det varit en rysk invation med stridsvagnar i Praag.

  Vi snackar vidare om saken och kommer överens om att vi på något sett ska försöka ta oss till Praag för att se vad som händer där.  Så vi undrade om det kunde finnas någon byväg någonstans som det inte fans gränsvakter. Det fick vi ju försöka leta upp när vi kom till gränsen där för ingen av oss hade ju visum till dåvarande Tjeckoslovakien.

Så någon gång vid tre tiden och mörkt fortfarande är vi i Rostock. Som ligger en bra bit från färjeläget där bilarna kontrollerats minitiöst.

Passen noggrant granskats och stämplats. Därifrån skulle vi köra mot alte Lybäck.


 Vi tar resten i morgon eller hur? Forts. Klicka här!


Så var det avslutningen i smedjan. Där smida en variaton på mitt dagliga önskablir allt svårare.  Detta fick då bli avslutningen med den önskan att dagen började med guld i mun och så också avslutas! Kram!

Av Bengt - 25 februari 2008 14:31




Oj vad tiden gick fort! Hann inte tänka på vad jag skulle smida på  måndag. Nu är det måndag och  klockan är över två.

Det är kaus i huvudet, Tänker och tänker. Nu mins jag det var någon som sa något om mina resor. Det ska jag försöka få tangenterna dansa kring så får vi se vad det blir.


  Tänker då på alla de gånger jag körde genom Östtyskland (DDR) som inte finns mer. Ett land som jag säkert var registrerad hos STASI, detta för allt olagligt jag gjort där.

Då ska jag nu berätta om en av de reser i  DDR som skulle ligga till grund för registrering.

 

Färden gick från Göteborg där jag då bodde  vid denna tid. Tog färjan från Helsingborg till Helsingör.

 Genom Köpenhamn och ner till Gedser där man tog färjan över till Rostock.  Alla de gånger jag åkt den vägen till Tyskland så var man framme någon gång mitt i natten sådär vid tre tiden.

Det behövdes inget sökt visum utan det utfärdades på färjan. Antingen fick man begära turistvisum eller ett transitvisum vilket det senare innebar att man fick köra genom DDR utan att övernatta någonstans.Att många valde denna väg berodde på att bensinen var så billig där. Man hade nästan tom tank när man kom dit.

 Fyllde tanken och en reservdunk när man lämnade DDR.  När man lämnade Östtyskland nere i närheten av Nyrnberg, så var det inte många mil kvar till Mynchen.Då hade man en full tank och därifrån kunde man styra kosan såväl Österike som italien och många andra länder.

Det var lite av nostalgi också att köra och vistas i Östtyskland. Vägar, gator Hus och städer fick en att känna att man flyttats tillbaka i tiden närman var liten   i Sverige under krigstiden. 

Man betalade inte med kontanter när man tankad i Östtyskland, man fick köpa kuponger på färjan som då  kunde köpas bensin på de ”gröna” tapparna på. Tappar som Östtyskarna inte kunde Köpa bensin på vilken var bättre bensin än de vanliga tapparna som luktade vedervärdigt där Tyskarnas Drabanter gjorda av plast fick tanka.


Forts. Klicka här!

 Nu har tangenterna slint i väg så jag tror jag spar resten till i morgonoch ser om de sliter iväg lika bra då.


Som sagt det är nu ny vecka, hoppas solen skiner på er alla i dag. Men viktigast är att solen skiner i själ och sinne hos er. Hoppas helgen blev fin och dagen börjat bra och hela veckan fortsätter så. Kram!

Av Bengt - 23 februari 2008 12:37



Som jag sa i går så slänger jag in en lördagsvits. 


  Tre blondiner skulle på anställningsintervju hos polisen. Den första  blondinen gick in på kontoret och polisen frågade:
- Ja, när man är polis måste man ju lägga märke till saker - snabbt. Så,jag undrar. Ser du något konstig med den här bilden?
  Polisen höll upp en bild på en man i profil. Blondinen sa:

- Jaa, han har bara ett öga! Polisen svarade:
- Jamen, det är ju för bilden är i profil!
 
Nästa blondin kom in och polisen fråga samma sak till henne och  blondinen svarade:
- Jaa, han har bara ett öra!
  Polisen svarade lite smått irriterad:
- Jamen, bilden är ju i profil!
 
Nästa blondin kom in och polisen tänkte: "Det kommer antagligen vara samma sak med henne, men jag försöker väl ändå.

" Polisen ställde samma  fråga som han hade gjort till de två andra. Blondinen tänkte lite och sedan sa hon:
- Han har linser!
  Polisen kollade noggrant på bilden och svarade:
- Du har rätt! Hur sjutton kunde du se det så snabbt?!
  Blondinen svarade:
- Men daaah, med bara ett öga, och bara ett öra, kan han ju knappast ha glasögon!  


 Hoppas nu också att fredagskvällen blev till belåtenhet och att fortsättning blirsom jag önskade er i går! Så om inget kommer i mellan syns vi på måndag!


Av Bengt - 22 februari 2008 15:01


 Dagens tillstånd i smedjan.


 Var ju tänkt att jag skulle ju ta upp min livshistoria igen.Men det är som om jag har handbromsen på för en uppfördsbacke.

Jaghar ju avslutningen på min folkskoletid kvar. Min äktenskapstid.Sjuksköterskeutbildning med vidarutbildning. Arbetet som sjuksöt.I dag tänkte jag ta upp avsnitt ur mitt resande. Har också  haft tankar på att ta upp sådant som händer i sverige och världen som gör mig förbannad.

 Men jag kan inte få fart på tangenterna. Finner ingen början. Det står helt stilla. Blir tankeblockering!  Och nu kommer helgen.

 I dag har jag smidit vad som just nu rör sig i mitt huvud (rättare sagt inte vill röra sig) och mitt tillstånd angående smidandet.

Men nu blev  det ju trots allt inte helt tomt i smedjan. Även om detta var som en gammal torr skorpa så hade jag ändå detta att bjuda på.  Får väl som i går köra en historia i morgon när det är lördag.

Tänker att jag kan ju, om ni inte har blivit trötta på det, köra en långsaga igen i brist  på sannat?Får se hur det blir med smidandet nästa vecka!


Detta har jag ju alltid att smida. Nämligen att sluta med smidet med mina önskemål att ni har det bra.

Ha ett härligt slut i kväll på denna vecka, en underbar helg och vakna på måndag med glädje!

Av Bengt - 21 februari 2008 12:13



I dag står det helt still i huvudet vad jag ska smida.

Det är ju tråkigt när ni hälsar på i smedjan och den står tom. Då finns det inget annat för mig att göra, så ni inte blir allt för besvikna, än att ta till det där med en liten historia. 

Då bjuder jag på denna i dag: 


Trånga stövlar.


 Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:

- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.. Då säger Oscar:

-Det är inte mina stövlar!

 Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar. Oscar svarar då:

- Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna!


 Så var det de där avsltade raderna. Alltså mina tankar om att ni ska må bra och min önskan att det blir en dag och kväll av trevnad och behag.

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards