Direktlänk till inlägg 24 februari 2010
Det blir lite om snö och trafik i dag också.
Ska jag ta det trevliga eller mindre trevligt först?
Spar det trevliga till slutet.
Här i Stockholm går inte tågen i tunnelbanan de sträckor som där det går uppe som inte är täckt. Således från Norsborg till Liljeholmen, ca. en och en halv mil går inga tåg. I går måste polisen ingripa bland annat vid Liljeholmen då folk kom i slagsmål för att komma med de fullastade tåg som gick.
Själv skulle jag till en stadsdel som heter Örnsberg en station före Liljeholmen. Alltså tog jag bilen dit. Motorvägen gick bra. Där jag bor är det mycket halt, men här i Örnsberg var det fruktansvärt. Måste upp och ner i branta backar och det gick bra men sen kom en lång gata. Hade det bara varit halt så hade det gått ann. Men det var flera decimeter djupa spår som inte alltid passade till min hjulbredd. Dessa spår hade kraftiga iskanter. Jag körde där i tio km hastighet. Jag kunde knappt håla mig på vägen utan bilen ville gärna fara i väg åt sitt eget håll, trotts att jag har bra dubb och vinterdäck.
Så det som är trevligt.
Hörde på radion i morse på ringprogrammet en man som skulle köra till ett vist ställe. När han körde förbi en busstation där det stod en massa folk. Mannen hade då stannat och ställt frågan om det var några som skulle dit han skulle. Det kom tio stycken som skulle dit. Tyvärr kunde
han bara ta med fyra av dem. Men det finns inte bara drullar som jag tidigare nämnt utan gentlemän med medmänsklighet! Man blir glad att höra sådant! Tänk om vi alla människor var sådana?
Glad är jag i dag också för att vädret varit så fint med en skinande sol och man kunnat ta en härlig promenad och njuta av den vackra naturen som skimrar i vitt.
Glad också för jag lyckats fånga några bilder på några av fåglarna som jag matar.
Synd att jag inte talade om för damen med bilproblem om min smedja. Kunde varit roligt att kanske få en hälsning från henne där.
Nu redan lilla lördag igen! Hoppas veckan hittills varit fin och jag önskar er en underbar fortsättning på den. Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...