Jag har varit på turne å kommit litt på sned-------------!

 

Så det så! Och det är inte lätt att smida när man inte kommer åt någon smedja.

Nu har jag provat att ta bilder på bilder från diabilder. Tog på ett från Hökåsen

Och ett när jag rider på stranden i Agadir/Marocko. Så som ovan blev resultater.

Inte så bra men ska pröva igen och se om det kan bli bättre. Kan det bli bra så har jag mycket bilder att visa. Ska prova när det är helt mörkt och utan blixt.

Vad det gäller att gör bildspel så kan jag inte sätta till musik eftersom jag inte har musik i Wav .

Har försökt att få in bildspel i smedjan men det går tydligen inte. Så har jag ingen mailadress kan jag inte visa någon!

Vad det gäller att smida om mina simhopp är det inte mycket att smida om då jag aldrig kommit på pallen varken lokalt eller i större sammanhang! Jag var en sån där medelmåtta  som drömde om att bli som Jonny Waismuller ända tills en olycka hände.

 

( Ha det gott Lolla, trevlig resa!)

 

Så var smidet klart för i dag!

  

Hoppas ni haft en riktigt trevlig helg och så önskar jag den nya veckan också så får förbli för er. Kram!

 

Därför blir det bara följande!

 

Nu är när jag slutat med sagan står det helt still i huvudet vad jag ska kunna smida.

Det är lika dant varje gång jag avslutat något, Om det gäller en saga eller en resa eller någon

äventyrsberättelse eller annat.

Det är som nu finns det inget mer att berätta utan allt är uttömt.

 

Bilden här ovan är en bild ur ett bildspel jag håller på att göra av iskonst!

 

Kan ju i detta smide ge Ruth rätt. Jag spetsade till det lite väl mycket. Vist gjorde han

bra sagor som var lämpliga för barn. Tror inte jag missat någon av dem han skrivit.

T.o.m fick vi på den tiden jag gick i skolan få gå på Helsingborgs stadsteater och

se uppsättningar  av HC. Det var väl den största av trevliga skolminnen jag har!

 

Något mer blir inte smidet i dag/kväll!

  

Nu tryter det på variationerna på mina önskningar utan det blir kort och gått en önskan om att ni har det bra och är lyckliga. Kram!

Nej HC skrev inga BARN-sagor hävdar jag fortfarande. Han skrev för vuxna. Tänk på den grymma om Storklas och Lillklas  Kungens nya kläder var absolut för den dumma vuxenvärlden!

 

     

I förra avsnittet hade Kalle släppt lös molnen och regnet börjat ösa ner från dem!

   - Oj, oj, sa kungen. Min nya hermelinmantel. Nu är det bäst att passa sig in. Och så satte han av i fyrsprång följd av hovet som ävenledes tänkte på sina peruker, lackskor, sidenvästar och bandrosetter.

 Även folkmassan skingrades och  skyndade var till sitt under jubel och hurrarop och till slut stod pojken ensam kvar i regnet. Den gamla tröjan och skorna tålde gott litet väta, det var så härligt att känna regnet över sig.Om en stund stack kungen försiktigt ut huvudet genom slottsportalen och vinkade åt Kalle att komma in.

- En  bra  gärning  ar värd   sin  lön,  sa  han,   det  utfästa priset är ditt, och i nästa vecka ställer vi till bröllop om det passar sig.Kalle blev röd och tittade i golvet. Det här var det värsta han råkat ut för på hela den här historien, tyckte han, men han fick väl försöka att reda upp det.

- Ja,  se.  Ers majestät, stammade han. Jag, hm prinsessan är alldeles för fin för mig. Det är så, att.

- Vill du inte ha henne, va? Sa kungen och lyfte på ögonbrynen. Det var inte utan att han lät lite stucken i rösten. 

Skulle inte bans vackra dotter duga till en torparpojke, bon som hade haft både kungar och prinsar till friare.

Kalle blev ännu förlägnare och önskade sig tusen mil långt bort från alltsammans. Men då steg prinsessan fram.

- Det är nog så att Kalle har en annan i tankarna, sa hon,och hon lät sa glad och vänlig i rösten att Kalle strax kände sig bättre till mods.

- Prinsessan slog just huvudet på spiken, sa han och tittade upp.

Kungen öppnade sin mun, men prinsessan  tog honom hastigt om halsen och viskade i hans öra. Och vad det nu än var, sa sken han upp och såg belåten ut.

- Nå då är det bra som det är, sa ban. Du får naturligtvis  göra  som  du vill,  Kalle,  och  vill  du inte ha  prinsessan, så är hon inte ledsen för det. Men halva kungariket tar du väl emot ända? Då kan du bo här på slottet och så kan vi i all endräkt regera var sitt.

- Hm, sa pojken och rev sig betänksamt bakom örat. Jag vet nu inte om jag duger till att regera, men går det alltför galet får väl Ers majestät överta alltsammans igen.

- Prat, sa kungen, det ska vi aldrig tala om. Efter detta med regnet. Försöker du bara så går det som en dans ska du se.

Och så blev det bestämt och upptecknat att Kalle var regent över halva kungariket. Kungen och ban begav sig strax till rådkammaren för att överlägga om ett och annat, och kungörelse utsändes strax över hela landet att folket skulle la hämta mat hos Kalle tills en ny skörd blev mogen.

Nästa morgon hängde Kalle ränseln på ryggen och omtalade för kungen att han ämnade sig hem ett slag.

- Ska du ge dig av i det bar regnet, sa kungen.

-Ja ska jag vänta tills jag inte blir våt så får jag väl vänta minst tre veckor, sa pojken. 

- Ja,  ja,   det  kan  nog hända,  medgav  kungen.  Men  vad tänker du nu göra?

- Hem och gifta mig med Elna,  sa  Kalle och lade iväg utför slottsbacken sa det plaskade efter honom!

   

Sagor brukar alltid ha ett lyckligt slut så nu önskar jag att denna dag också ger er ett lyckligt slut. Kram!

 

  

 Fått en del undringar om det är HC Andersson. Nej han skrev ju inga barnsagor!Men vem som skrivit denna vet jag inte!  

 Efter att kalle tyckte han funderat färdigt på jättens önskan att få köpa solbiten så fortsätter sagan nu här ! 

- Men när det gäller Er jättefar, så är det svårt att neka. Vi kan ju säga samma pris som I ämnat ge bror eran.

Ja det var jätten strax med på och skyndade in i berget efter alla moln han samlat och stoppade dem i säcken. Den blev trind och tjock som en ballong och gungade i luften. Och jätten som var utom sig av förtjusning över sin solbit lärde pojken på köpet en trollformel varmed han kunde styra säcken efter behag. Pojken satte sig tillrätta på säcken, uttalade trollformeln och seglade iväg med god fart, medan jätten stod kvar och blinkade mot sin solbit. Och eftersom det var en trollspegel behöll den de fångade solstrålarna och lyste lika bra inne i berget.

Men Kalle tänkte, medan han satt på sitt mjuka gungande åkdon och seglade över det öde berglandet som han med så många mödor travat igenom, att han hade haft bra tur med sin resa. Det var nog inte alla som hade tur att råka ut för så beskedliga troll som han gjort. Och det hade han nog rätt i att det inte är alla som har sån tur, att de får segla på en molnsäck över jorden, med en prinsessa och ett halvt kungarike som slutkläm på åkturen.

I god fart satte han kurs på huvudstaden, men kunde inte låta bli att göra en liten avstickare hemåt för att tala om hur det gått för honom. Man kunde första att det blev en glädje i Torpet och pojken skar ner väldiga skivor av sin matsäck så att de skulle ha det gott och ge de hungriga grannarna. Så seglade han iväg och var han for fram regnade det bröd och korv över stugorna. Folket tittade, gapade och undrade över de oväntade gåvorna och det blev ett väldigt jubel när de fick veta hur det förhöll sig med alltsammans. I stora skaror skyndade de till huvudstaden. Alla ville se det märkvärdiga undret när pojken släppte lös regnet.I det kungliga slottet hade man just spisat middag, vilken bestod av en liten bit fisk, för kungen tyckte att när folket svalt skulle inte han ha det bättre. Nar pojken kom seglande på sin molnsäck följd av en väldig folkskara som mumsade på bröd och korv och hurrade mellan varenda tugga.

Vad i alla dar ska det här betyda?  Undrade kungen och vart så nyfiken att han skyndade ut ur slottet följd av hela sitt hov.Med en elegant sväng landade pojken på slottsbacken framför kungen och hoppade av.

- God dag Ers Majestät, hälsade pojken och bockade djupt.  Nu ar jag har med regnet, och om Ers majestät behagar så släpper vi det löst nu.- God dag igen, och mycket välkommen, sa kungen. Jaså, du har äntligen fått tag i regnet.  Ja, jag kunde väl tänka att det skulle finnas någonstans. 

- Men du får allt tala om hur du fått tag i det.Pojken började berätta. Nar han kom till stället med brödkakan och korven, såg sig kungen omkring på den ätande folkskaran  som stod i en halvcirkel omkring dem och gned sig på magen.

- Å, snälla du, sa han. Ge mig lite med.Det fick han på ögonblicket, och pojken som alltid tänkte på andra, bad om en mängd korgar som han fyllde och skickade ut till folket.Det blev ett mumsande och ett jubel i staden och pojken skar och skar. Han var nu sa van att kniven flög som en blixt genom brödet och korven, och medan han skar berättade han vidare. - Ja, det var en bra historia, sa kungen, och låt oss nu få regnet, det kommer minsann inte för tidigt.

Pojken löste snöret och ur den väldiga säcken steg en oupphörlig ström av moln, sa fyllda av regn att det riktigt drop av dem. de packade sig samman till ett tjockt molntäcke som blev allt större och till slut övertäckte himlen över hela landet och när det sista molnet glidit ur säcken, började det plötsligt stortregna så det plaskade i backen. 

Nästa avsnitt blir ett oväntat slut på sagan! 

Så drar jag upp ur min säck en önskan att ni mår bra och har det underbart. Kram

 

 
Ska väl försöka orka fortsätta med sagan för dem som väntar på slutet av den.. 

Än en gång tack för era kommentarer !

 

Här kommer forts. på sagan som slutade med att  Kalle fick bröd, korv och spegel av häxan!!

  

Han tog fram spegeln och vände den fundersamt mellan händerna. Det syntes att det inte var en vanlig spegel, för den fångade solljuset, lyste och blixtrade så att han måste blunda.

När solen gick ned var han framme vid berget, och som han inte hörde ett knyst därinifrån, lade han sig att sova i en rämna. Om morgonen vaknade han vid att en frisk vind spelade över hans ansikte, och när han kröp ur sin obekväma nattstuga fick han se något som han ej sett på länge.

I den blå rymden kom några väldiga regnmoln sakta seglande hän mot berget. Som han stod där och tittade fick han mer att se på. En klippdörr öppnades plötsligt och en jätte stack ut sitt väldiga huvud och tittade upp mot himlen, När han fick se molnen lät han höra ett belåtet grymtande och drog tillbaka sitt huvud. Strax därefter kom han klampande ut ur berget sa att det dånade i jorden. Han var så stor så pojken var inte större än hans hand var lång. Under armen hade han en väldig säck och i handen en håv med ett ändlöst långt skaft, och så stor att väl femtio kyrkor kunde få rum i den på en gång. Han höjde den i luften och fångade molnen däri just som man fångar flugor. Så öppnade han säcken och ruskade ner molnen där och satte sig på huk och band till öppningen.

Nu tyckte Kalle att hans stund var kommen och klev fram med mössan i handen.

-God dag Jättefar. Vackert vader idag, sade han och bockade sig djupt.

 

-öh,  sa  jätten   och   glodde  på   pojken  med   ögon  stora och trinda som kvarnhjul. Vad är du för en? Det var längesen jag såg ett sant kryp. Dig måste jag titta lite närmare på.

Han tog pojken i sin väldiga hand och reste sig för att riktigt kunna se på honom. Pojken kom så högt till väders att ban nästan hissnade men han tappade inte koncepterna för det. Nu gällde det att visa sig riktigt kavat tänkte han.

-Jo jag är Kalle på Torpet, sa han. Men vad ska I ha de där molnen till som I samlar på?-Det kan  du få veta,  tyckte jätten.  Bror min som bor längre bort i berget har fått för sig att han ska ha en molnbolster i sin gullsäng istället för dun, liksom inte det skulle duga åt honom när det duger åt mig. Men han har kan tänka blivit högfärdig på gamla dar.  Och nu ska jag samla moln till en riktigt stor bolster och istället ska han ta ner en bit  av  solen  till  mig.  För se det har jag alltid önskat mig.  Så får jag lika ljust inne hos mig som utanför och käringen min
slipper att stöpa ljus för hon ar liksom lite lat av sig.  Nu har jag fått tillrackligt med moln och i morgon ska han ta ner solbiten åt mig.

Nu var Kalle klar över hela saken.

- Aha Jättefar, sa han morskt. Då blir I allt lurad på konfekten. Den där biten knep jag just i går för egen räkning.

Och därmed tog han fram spegeln och riktade dess strålar mot jättens ansikte. Jätten glodde, blinkade och gapade av förtjusning och frågade strax om han ville sälja den.

Hm sa pojken och låtsades att han funderade ett slag, .Jag gör det inte så gärna - (det var väl bäst att inte visa sig för angelägen, tänkte han).

  Forts. följer!  

  Om det inte finns något regn i sagan så finns det då här, men det är väl bara till för

 min önskan att det vattnar er lycka som vatten ger blomman näring. Kram!

 

  

Tar mig till bloggen några sekunder!

Tror inte jag kan smida något denna veckan. För mycket spring m.m

Får tacka för att ni hör av er. Glädjande och hjälper!

Jag sänder en stor kram till er!

  Vill inte klaga, men måste vänta åtminståne tills måndag. Tack för era kommentare!

Kram!

Mår plötsligt inte bra! Ursäkta jag orkar inte göra kommentarer i dag.

Kram på er!